Jonna Sima på Aftonbladet skriver:

”Språket utvecklas med tiden, i en globaliserad värld där vi är på internet en stor del av dygnet är det knappast underligt att svenskan förändras.

Men frågan är om vi inte snart når gränsen till utplåning.

Det menar i alla fall en rad språkliga högdjur på Expressens debattsida i ett upprop undertecknat av 236 personer, däribland Svenska Akademiens Peter Englund, professor Sven-Eric Liedman och språkvårdaren Catharina Grünbaum.

De uttrycker en oro för att svenskan allt mer förlorar status gentemot engelskan.

Och då baserar de inte det på ett besök på Joe & The Juice.

Udden riktas mot det svenska skolsystemet, som inte bara är extremt med sina aktiebolag och vinstuttag. Vi är också unika med att inte kräva att skolor har det gemensamma språket - svenska – som bas för skolan.”

Därmed har de största dagstidningarna i Sverige som Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter antingen publicerat det öppna brevet, eller hänvisat till det som Göteborgs-Posten och nu Aftonbladet. Återstår Sydsvenska Dagbladet, som ännu tiger still.

För övrigt har Bohusläningen som tolfte dagstidning publicerat Språkförsvarets öppna brev. Detta skedde den 2 januari.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Svenskar brukar i allmänhet beskrivas som ett ödmjukt folk. Att inte skryta är en av de främsta svenska dygderna. Jantelagen må vara ett norskt ”påfund” men den är lika stark i Sverige som i Norge.

Skenet kan bedra. Det är socialt oacceptabelt att skryta, men vi svenskar är generellt sett duktiga på att överskatta vår förmåga. Inte minst när det kommer till att prata engelska. Språkdocenten Lars Melin har kallat det för en svensk ”livslögn”, att vi skulle vara nästan lika bra på engelska som på svenska.

Harmlöst kan tyckas. Men livslögnen att vi lika gärna kan gå över till engelska i Sverige kan få förödande konsekvenser – för svenskan. I ett upprop på SvD:s kultursida skriver representanter för Språkförsvaret, en organisation som bland annat består av lärare och ledamöter i Svenska Akademien, att svenskans svaga ställning i skolan riskerar att bli ett demokratiproblem. Inte sällan lyfts det faktum att många barn till invandrare inte lär sig svenska ordentligt – och det är ett enormt problem – men det är inte lika ofta som engelskans dominans diskuteras.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språk kommer och går, en del lever vidare, andra förträngs av invaderande trupper, inget förblir opåverkat.

I V.S Naipauls (Nobelpris i litteratur 2001) bok Bland de rättrogna finns ett kapitel om utvecklingen i Indonesien med rubriken INTRÅNG. I första avsnittet, ÖVERGREPP, säjer Naipaul på resa i Indonesien (omkring 1980) bland annat att ”Holländarna hade haft makten här i över tre hundra år. Men av det holländska språket syntes inga spår… Det var japanerna som vid ockupationen av Indonesien 1942 utplånade det holländska språket. De befallde att alla holländska skyltar skulle tas ner eller målas över, och efter tre hundra år försvann holländskan över en natt.”

Förvisso var också holländskan ett kolonialspråk som påtvingats indonesierna på 1600-talet, men övergreppen är relevanta för dagens engelskspråkiga intrång i många länders nationalspråk. Japanernas agerande i Indonesien var helt i linje med deras krigsstrategi  för Sydostasien. ”Övergrepp” är ett bra ord för beskrivning av förändringen. Numera talar man indonesiska i Indonesien och huvudstaden heter Jakarta—inte Batavia som före den japanska ockupationen. Ordet Jakarta lär stamma från sanskrit och betyda ”Segerns stad”. Det är väl värt att notera!

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)