Denna debattartikel av Lars Engwall publicerades i Econ Journal Watch september 2022. Från den inledande sammanfattningen:

År 1729 valde Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala som en av sina medlemmar den man som introducerade ångmaskinen i Sverige. Hans namn var Mårten Triewald. En av Triewalds reaktioner på sitt val var att föreslå att sällskapet skulle övergå från att publicera sig på det språk som då var det vanligaste språket, latin, till svenska (Ellegren 2019, 176-181). Sällskapet i Uppsala lyssnade inte på detta förslag, men tio år senare förverkligades Triewalds vision i Kungl. Vetenskapsakademien, som grundades 1739. En motsvarande reform, inspirerad av Eva Forslund och Magnus Henrekson (2022), är inte sannolik i dag. De som läser Forslund och Henrekson kommer förmodligen i stället att avfärda deras argument som bakåtsträvande och pekar på den moderna akademins internationella karaktär.

Dessa skeptiska läsare har dock också skäl att ta till sig deras pläderingar för "en ombalansering av engelskan gentemot modersmålet" (2022, 258). Deras argument är viktiga för universitetens alla tre uppgifter: forskning, undervisning och samarbetet med samhället.

Läs vidare här!  Artikeln finns också länkad och förtecknad på Språkförsvarets webbplats.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)