I en stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter idag intervjuas bland annat Catharina Grünbaum, tidigare språkvårdare på Dagens Nyheter, om en eventuell övergång till ett enhets-dom.

”Men att det bara skulle vara en tidsfråga innan de och dem ersätts av dom även i skriftspråket håller långt ifrån alla med om.

– Nej, det är inte givet. Språket förändras visserligen, men det har ingen egen inneboende kraft. Det är vi språkbrukare som förändrar det, språket är på många sätt ett majoritetsbeslut, säger Catharina Grünbaum.

Under tjugo år var hon språkvårdare på Dagens Nyheter, dessförinnan jobbade hon på Svenska Språknämnden, en föregångare till Språkrådet. Hon säger att enskilda ord sällan varit föremål för breda debatter eller reformer. Arbetet på Språknämnden på 1970-talet handlade bland annat om att få myndigheter och politiker att skriva begripligt. Där behövde språket verkligen demokratiseras.

– Mitt intryck från den pågående debatten är att vissa språkvårdare och språkforskare vill visa sig radikala och förorda dom trots att det inte tycks finnas något brett folkligt stöd för eller krav på en genomgripande dom-reform.

Så hur kan man förstå reformivern?

– Eftersom många svensklärare har svårt att lära ut de och dem, framstår dom som en pragmatisk lösning på problemet. Det verkar också finnas ett dåligt samvete bland språkvårdare och forskare för att det finns klasskillnader i språket. Men att börja skriva dom förändrar inget i det avseendet, det är inte demokratisering, det är falsk folklighet, säger Catharina Grünbaum.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Eftersom någon språkrymling uppfann det nya pronomenet ”hen”, kanske någon annan sådan rymling kan introducera nyordet ”dumm” för att bli fri från upplevda, obegripliga svårigheter med subjekt och objekt vad avser ”de” och ”dem”. Det tycks finnas en tendens i samhället att om något upplevs som  svårt, så avskaffar man det, låtsas att det inte finns, i stället för att lära sig vad som är rätt—eller ta till ett nytt ord som smakar bättre.

Så förenklas och förflackas ett språk som alltför få människor har intresse av att försvara. Exempel: var/vart, före/innan, egen/egna, han/honom, hon/henne, vår/våran, er/eran och så vidare. Fattigdomen breder ut sig—också med nyttjande av inbillat förstärkande papegoj-ord som skit-, sjukt, grymt, typ, liksom, nej men… För att nu inte tala om den anglo-amerikanska språkinvasionen som sliter sönder det svenska språket.

Språkförsvaret borde bli en bred väckelserörelse, men då skulle väl en del svagsinta människor betrakta sig som ”kränkta” enligt svensk ömtålighetsmodell. Och det kan ju numera leda till kännbara påföljder för dem som har rätt. Och några tyckare vill dessutom göra språket till en klassfråga. ”Dags att osäkra pistolen”, sa Sverker Åström, när han en gång förklarade vad han fruktade när politik och religion gifte sig med varandra i ett stort land.

Fortsättning följer.

Lars N

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Lill-Babs - April, april

Söndagens svenskspråkiga dikt

INTET ÄR SOM VÄNTANSTIDER 

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider,
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.
Sommarns vällust vill jag skänka
för de första strån som blänka
i en dunkel furusänka,
och den första trastens drill.

Intet är som längtanstider,
väntansår, trolovningstider.
Ingen vår ett skimmer sprider
som en hemlig hjärtanskär.
Sällan mötas, skiljas snarligt,
drömma om allt ljuvt och farlig
livet i sitt sköte bär!

Erik Axel Karlfeldt

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)