Lisa Irenius skrev den 16/4 i Svenska Dagbladet bland annat:

Kriget i Ukraina har tydliggjort behovet av sammanhållning i Europa. Därtill är det trots allt EU – inte USA – som Sverige är en del av: en dryg tredjedel av våra nya lagar har ursprung i EU-beslut. Med det i åtanke är det rätt märkligt att europeiska perspektiv är så frånvarande i svensk kulturpolitik. (Liksom svensk kultur är frånvarande under Sveriges ordförandeskap i EU, som SvD rapporterade om i fredags.)

Det är en ödets ironi att de som i dag gör mest för europeiskt kulturutbyte sannolikt är… amerikanska strömningsjättar. Jag pratar med en tysk kompis som för första gången har sett en svensk tv-serie – på Netflix. ”Kärlek och anarki” närmare bestämt: ”Den var mycket roligare än jag trodde!” Att satsa alltmer på internationellt (det vill säga icke-amerikanskt) innehåll har blivit en framgångsfaktor för Netflix, som på köpet har fått människor att upptäcka serier som spanska ”La casa de papel” och franska ”Dix pour cent” (”Ring min agent!”). Tack vare svenska dramaserien ”Young royals” blev det ju till och med coolt att lära sig svenska ett tag. Åtminstone i USA.

Läs hela artikeln här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)