Denna text är hämtad från Lars Engwalls artikel Listen to Eva Forslund and Magnus Henrekson, Please! i Econ Journal Watch september 2022.

”Utbildning

En person med engelska som modersmål som lärare vid till exempel ett svenskt universitet, kan ha de ovan nämnda bristerna när det gäller nationellt förankrad nationellt förankrad forskning och kollegialt beslutsfattande, men han eller hon bör ha en fördel av att undervisa på engelska. Det finns dock en del som tyder på att studenterna har en annan uppfattning. De verkar ha svårt att förstå engelska modersmålstalare och tycker att de talar för fort och med accenter som är svåra att förstå. Därför föredrar de den engelska som talas av deras landsmän.

Fortfarande finns det ett kommunikationsproblem. Enligt den svenske författaren Kjell Espmark (2012, 156), som är en av de arton medlemmarna i Svenska Akademien, går information förlorad i båda ändar. Han rapporterar att icke-engelskspråkiga fakultetsmedlemmar känner att de kan uttrycka 70 procent av sitt modersmåls kapacitet när de talar engelska. På samma sätt uppskattar studenterna att de förstår 70 procent när de undervisas på engelska istället för på sitt eget språk. Eftersom 70 procent gånger 70 procent är 49 procent, går hälften av budskapet från läraren till studenten förlorat i översättningen! Uppenbarligen är det bristen på ett brett och sofistikerat ordförråd och grammatiska brister ligger bakom svårigheterna för studenter och lärare. I motsats till forskningsrapporter som genomgår språkgranskning innan de skickas in, innebär undervisning att sända direkt. När det gäller studenterna har de ofta begränsningar i sina kunskaper i engelska. Erfarenheter från svenska universitet visar att dessa i många fall är än mer allvarliga för inkommande internationella studenter.

Mot bakgrund av ovan nämnda problem är det relevant att fråga sig varför universiteten väljer att undervisa på engelska. Svaret är att de står inför starka påtryckningar att internationaliseras. Både rankningar och ackrediteringar använder denna variabel för sina bedömningar. Dessutom driver nationella regeringar på för ökad internationalisering  (se t.ex SOU 2018). Tillsammans ger dessa påtryckningar starka incitament för akademiska ledare att hoppa på internationaliseringståget. Det finns naturligtvis också både förhoppningar om kompetensvinster och kommersiella fördelar. För vissa akademiska institutioner har internationaliseringen inneburit betydande ekonomiska bidrag (Birrell och Betts 2018). För att kunna vara en del av denna marknad för internationella studenter är det vanligt att universiteten deltar i utbildningsmässor för att rekrytera studenter.

Engelsktalande länder, i synnerhet USA, har blivit en förebild för internationalisering för icke-engelsktalande länder. Det är dock så att  de två typerna av länder skiljer sig dock åt på ett mycket viktigt sätt: modersmålet.

Engelskspråkiga länder behöver inte anpassa sitt undervisningsspråk, medan icke-engelskspråkiga länderna måste anpassa sig för att locka till sig utländska studenter. Detta innebär att majoriteten av studenterna måste anpassa sig till minoriteten, trots att majoriteten är medborgare och efter examen kommer att arbeta i sitt hemland. Det är därför viktigt för dem att känna till centrala begrepp på sitt modersmål. De internationella studenterna kanske inte klarar sig bättre om de åker tillbaka till sitt hemland. Faktum är att dessa studenter kan få problem med att få jobb när de återvänder hem, eftersom arbetsmarknaderna tenderar att ha inträdeshinder för dem med utländsk utbildning. Följaktligen har många storstäder ett stort antal välutbildade taxichaufförer (Engwall 2019).

Internationaliseringen av den högre utbildningen innebär inte bara en övergång till att undervisa på engelska. På samma sätt som forskare försöker röra sig uppåt på den tredje axeln i figur 1 (figuren saknas här – ö.a) , tenderar läroplansutformarna att göra innehållet mer allmänt och formaliserat. På så sätt tenderar innehållet i utbildningen att förlora kopplingen till särskilda problem i den inhemska nationen.

På samma sätt som engelskan har infiltrerat forskningen har den alltså invaderat utbildningen. Detta är en effekt av ambitioner att vinna i anseende men också av förhoppningar om hjärnvinster och snabba ekonomiska vinster. Samtidigt som dessa ambitioner eftersträvas har institutioner i icke-engelsktalande länder inte tagit språkproblemen på allvar. Som ett resultat av detta, kan infödda studenter få problem med inlärningen och inte ha rätt ordförråd när de försöker ta sig in på arbetsmarknaden."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Keir Starmer sa: ”Om du vill bo i Storbritannien bör du tala engelska”, avslöjade han en föreställning – att engelska är det enda språket som räknas i Storbritannien.   Denna syn bortser inte bara från Storbritanniens rika sp...

Polska är det näst största slaviska språket i världen. Omkring 50 miljoner människor använder polska aktivt och minst 10 miljoner har passiv färdighet i språket. Därmed är polska det största slaviska språket i Europeiska unionen och dess femte språk ...

Publisert: 15. mai 2025 18. juni frå kl. 10 til 11 inviterer Språkrådet, Direktoratet for høgare utdanning og kompetanse og Termportalen ved Universitetet Bergen til nettseminar om språk og utdanningskvalitet i høgare utdanning.   Seminaret er d...

Jag tycker väldigt mycket om att högläsa. När mina barn var för små för att tillgodogöra sig skriven text, gjorde jag det ofta och med stor glädje. När de blivit läskunniga, fortsatte jag med det under flera år. Jag minns att jag läste David Copperfi...

Dessa svenska verb saknar en direkt motsvarighet på engelska: blunda, gapa, gala, grädda, heta, hinna, jama, orka, palla, råma, trivas, unna, värpa och älga.   En insändarskribent i DN ansåg nyligen obetänksamt att verbet unna borde utmönstras u...