Denna fråga tas upp i en artikel av Nina Porzucki i BBC News Magazine. Artikeln bygger på en intervju med Michael Gordin, en historieprofessor från Princetonuniversitetet i USA. Gordin utkommer snart med en bok, “Scientific Babel How Science Was Done Before and After Global English”, som just beskiver utvecklingen innan engelskan tog över.

Idag dominerar engelskan alltså som vetenskapsspråk , d.v.s som språk i vetenskapliga avhandlingar eller artiklar, fr.a i västvärlden.  Det har inte alltid varit så. Fram till mitten av 1600-talet dominerade latinet helt i Västeuropa, varefter latinet successivt började ersättas av nationalspråken. Denna process var dock inte avslutad förrän i mitten av 1800-talet i Västeuropa. Kring 1900 användes tre språk, engelska, tyska och franska. Tyskan hade en mycket stark ställning som naturvetenskapligt språk. Ingen kunde då förutse engelskans framtida dominans.

Det första grundskottet mot tyskans ställning kom efter första världskriget.  Brittiska, franska och belgiska vetenskapsmän organiserade bojkotter mot vetenskapsmän från Tyskland och Österrike. De förhindrades att delta på konferenser och att publicera sig i vetenskapliga tidskrifter på segrarmakternas språk. När USA gick in i kriget 1917, utlöstes en anti-tysk hysteri i USA. Tyska kriminaliserades i 23 delstater. Högsta domstolen upphävde i och för sig dessa lagar 1923, men kriminaliseringen bidrog till att skapa en stämning i USA att man inte behövde lära sig främmande språk som tyska och franska. Gordin menar att detta var inledningen till det amerikanska vetenskapssamhällets dominans i världen. Det tror jag är en överdrift. Tyskan behöll sin ställning i vissa länder, exempelvis i de nordiska länderna, ända fram till andra världskrigets utbrott.

Den definitiva vändpunkten kom med Hitlertysklands nederlag i andra världskriget. I Sverige exempelvis byttes tyskan ut mot engelskan som första främmande språk redan under andra världskriget. Tyskland var besegrat, ekonomin raserad och utbildningsväsendet skadeskjutet; många av de främsta vetenskapsmännen rekryterades också av USA och Sovjetunionen. Den verkliga frammarschen för engelskans som vetenskapligt språk kommer först på 1990-talet, efter Sovjetunionens fall och framväxten av internet. Idag är tyska och franska marginaliserade som internationella vetenskapliga språk.

Men vetenskapshistorien är inte slut. Det intressanta är vad som händer i Kina, som har passerat USA vad gäller köpkraftsviktad BNP. Kina närmar sig också USA vad gäller vetenskaplig produktion. 2013 publicerades i Kina 425 667 vetenskapliga artiklar mot USA:s  563 992. På vissa bestämda områden, särskilt vad naturvetenskap anbelangar, har Kina redan gått förbi USA. I motsats till USA har Kina också ett ambitiöst rymdprogram.  Ju större ekonomiska muskler som Kina och kinesiska universitet får, desto fler utländska forskare kommer också att kunna värvas till kinesiska universitet. Speciellt sedan andra världskriget har amerikanska universitet kunnat knyta många utländska forskare till sig. På den punkten kommer USA alltså att utmanas. Vilka konsekvenser detta får för engelskan som vetenskapligt språk är en annan fråga. Jag känner inte till någon statistik i vilken utsträckning kinesiska används som vetenskapligt språk i Kina, men utsträckningen är säkert betydande. I Japan, grannen och konkurrenten, används japanska i mycket stor utsträckning som vetenskapligt språk.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nu kan man ta del av ett flertal intressanta inspelade föreläsningar som handlar om IKT och flerspråkighet inom förskola och skola. Föreläsningarna spelades in under en nordisk konferens i Oslo hösten 2014.

Nätverket Flerspråkighet i Norden (FLIN) anordnade webbsänd nordisk konferens om IKT och flerspråkighet i Norden i Oslo 20-21 oktober 2014. Flera av föreläsningarna kan nu ses i efterhand.

Läs vidare här!

P.S IKT står för Informations- och kommunikationsteknik

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I den proposition, ”Bästa språket – en samlad svensk språkpolitik”, som den dåvarande socialdemokratiska regeringen lade fram hösten 2005, finns det ett avsnitt om Terminologicentrum:

”Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) bildades 1941 på initiativ av bl.a Ingenjörsvetenskapsakademien och var en ideell förening fram till 2000 då föreningen rekonstruerades efter en konkurs. Det nuvarande organet, Terminologicentrum TNC, är ett aktiebolag med standardiseringsorganisationen i Sverige, SIS Swedish Standards Institute, som största enskild aktieägare av totalt nio. TNC:s huvuduppgift är att verka för att en lämplig terminologi skapas och används inom näringsliv, offentlig förvaltning, utbildningsväsen och

massmedier. TNC bygger upp termbanker, utarbetar ordlistor inom snäva fackområden i nära samarbete med experter inom fackområdet, har utrednings- och rådgivningsverksamhet samt utbildning i terminologiarbetets metoder och principer. Mot bakgrund av att TNC är en av världens äldsta terminologicentraler har den stort internationellt inflytande på teoribildning och metodutveckling på terminologiområdet (min fetstil). Statliga verksamhetsbidrag utgör drygt 50 procent av TNC:s omsättning på totalt ca 6,6 miljoner kronor.”

Av den här beskrivningen framgår att Terminologicentrum bedriver allmännyttig verksamhet, och inte enbart kommersiell, eftersom TNC:s huvuduppgift också innefattar offentlig förvaltning och utbildningsväsen. Dessutom har den nätbaserade Rikstermbanken, som fritt kan utnyttjas av allmänheten, tillkommit på senare år.

Svenska regeringar och myndigheter talar gärna om Sverige ska bli ledande, t.o.m världsbäst inom olika områden. Oftast är det bara fråga om avsiktsförklaringar, i sämsta fall önskedrömmar. Men här är beskrivningen förmodligen helt korrekt.  Då är frågan hur Sveriges terminologiarbete ska kunna bibehålla sitt stora internationella inflytande, om det statliga anslaget till TNC fr.o.m 1 januari 2016 minskas med 4 miljoner kronor? Av anslaget återstår då 273 000 kronor per år.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdag är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, ”Lyssna på Gunnar Myrdal”, i Dagens Nyheter idag menar filmprofessorn Maaret Koskinen att den nya regeringens första budgetförslag för kultur och högre utbildning knappast är några isolerade misstag. Hon ser symtomen på ­humaniora-analfabetism. Hon skriver inledningsvis:

”Turerna kring de svenska Medelhavsinstituten, nedläggningen av svenskundervisningen utomlands, och nu även Terminologicentrum är, för att citera Björn Wiman ”på alla sätt ett formidabelt haveri” och tyder på ”en grundläggande oförståelse för humanioras avgörande betydelse i samhällets kretslopp”(DN 6/11).

Hon avrundar artikeln med att skriva:

”Det är just ett sådant förgivettagande och bristen på insikt i humanioras osynliga och konstant pågående verkan som tycks ligga bakom regeringens beslut att demontera än det ena, än det andra inflytelserika och lyckosamma kunskapsinstitutionen. Vad bättre (värre) exempel än det senaste debaclet med Terminologicentrum: där pågår en verksamhet som de flesta av oss inte känt till men vars arbete vi, utan att veta det, drar nytta av varje dag.

Återstår att vädja till den socialdemokratiskt ledda regeringen att lyssna åtminstone till en av sina egna ideologer, Gunnar Myrdal, vars gamla devis väl aldrig har varit mer aktuell: Inte bara all kunskap men all brist på kunskap är opportunistisk.

Men det hjälper sannolikt föga. För det krävs måhända en viss, ska vi säga, bildning.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, ”Marken gungar under Bah Kuhnkes fötter”, i Dagens Nyheter den 5/11 skriver Björn Wiman:

”Men Alice Bah Kuhnke är inte ensam om att ha gjort den nya regeringens första fyra veckor till ett fiasko på kulturområdet. Budgetförslaget om de svenska kulturinstituten vid Medelhavet var och är på alla sätt ett formidabelt haveri, och även turerna kring nedläggningen av svenskundervisningen utomlands och den språkvårdande Terminologicentralen tyder på en grundläggande oförståelse för humanioras avgörande betydelse i samhällets kretslopp.

Det är också symptomatiskt att dessa betydelsebärande kulturfrågor inte administrativt sorterar under kulturdepartementet, utan under utbildningsdepartementet och dess minister för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, som inte heller rosat marknaden med sina insatser. Detta i sin tur aktualiserar frågan om kulturdepartementets existensberättigande – exempelvis har ju den tidigare skol- och kulturministern Bengt Göransson ofta förordat en modell där kultur- och utbildningsdepartementen slås samman.”

Det är ett sakfel att statsanslaget till Terminologicentralen skulle sortera under utbildningsdepartementet; det sorterar under näringsdepartementet. Annars har Björn Wiman absolut en poäng. Det är minst sagt inte lyckat att språkfrågor sorterar under flera olika departementet; de borde hänföras till ett och samma departement. Dessutom har kulturdepartementet åtminstone det senaste decenniet haft en svag ställning i olika regeringar av skiftande politisk färg. Kulturdepartementet i den socialdemokratiska regeringen 2005 lade fram propositionen ”Bästa språket”, men gick emot att svenska språket skulle lagfästas. Under våren 2006 ändrade sig dock Leif Pagrotsky och försökte sy ihop en bred överenskommelse om en språklag, men misslyckades. Den borgerliga regeringen uppfyllde sina vallöften och lade fram förslag om en språklag, som antogs våren 2009. Men kulturdepartementet under ledning av Lena Liljeroth Adelsohn nöjde sig med detta och försökte inte driva på utvecklingen i övrigt. En ramlag räcker inte utan måste åtföljas av förordningar, som reglerar svenskans ställning på andra områden, exempelvis inom högskolan. Dessutom tog den borgerliga regeringen initiativ till en patentspråkslagstiftning våren 2014, som innebär att patentkrav på engelska också blir juridiskt bindande i Sverige.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten har hämtats från Språkrådets webbplats)

Institutet för de inhemska språken har publicerat ordboken Kielitoimiston sanakirja på webben. Ordboken är fritt tillgänglig för alla.

Kielitoimiston sanakirja är den mest uppdaterade finskspråkiga ordboken. Ordboken förklarar betydelsen av uppslagsordet och ger exempel på användningen av ordet. Varje ords kasusböjning anges också. Antalet uppslagsord är cirka 100 000. Läs mer på Institutet för de inhemska språkens webbplats (på finska).

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I den budgetproposition som regeringen nyligen lade fram, finns två språkpolitiska beslutsförslag med vittgående negativa konsekvenser. Det ena, som innebär en drastisk nedskärning av anslaget till Terminologicentrum (TNC), riktar sig mot svenska språkets ställning i Sverige. Det andra, som innebär att stödet till svenskundervisningen utomlands successivt ska avvecklas, riktar sig mot svenskans ställning utomlands.

Just nu verkar det som om TNC är mest illa ute. Det finns tills vidare inga signaler om att regeringen och näringsdepartementet tänker dra tillbaka förslaget.

Båda förslagen har fått omfattande kritik. Den stora frågan är om regeringskansliet kommer att ta intryck av kritiken eller inte. Om inte regeringen tar reson, kan förslagen fällas i riksdagen, förutsatt att oppositionspartierna agerar med motioner i utskotten.

Här följer en förteckning, knappast fullständig, över vad som hittills har skrivits om dessa frågor i pressen och på nätet.  Riksdagen fattar beslut om budgetpropositionen den 3 december.

Bo Löfvendahl: Strypta anslag hotar fackspråkvården – Svenska Dagbladet 10/11 2014
Lars Melin: Termer är guld värda inom näringslivet – Svenska Dagbladet 9/11 2014
Ledamöter i Svenska Akademien: "Förlusten för svenskan är större än statens besparing" – Dagens Nyheter 9/11 2014
Akademi-ilska mot språkbesparing – Helsingborgs Dagblad/TT 9/11 2014
Anna-Lena Bucher: Värdet av TNC - Terminologicentrum 6/11 2014
Rasmus Jonlund: I striden mellan språk och siffror - bloggen "Rasmus (liberal)" 4/11 2014
Språkrådet: Minskade anslag till språkinstitutioner rimmar illa med språklagen – Institutet för språk och folkminnen 4/11 2014
Är utvecklingen av det svenska fackspråket hotad? – programmet "Språket" 4/11 2014
Patrik Hadenius: Regeringen borde tillsätta en utredning för svenskan – Dagens Nyheter 4/11 2014
Emelie Henricson: Regeringen svänger – efter protest från tusentals - Expressen 3/11 2014
Maria Schottenius: Vad har finansdepartementet för kulturfientliga stollar i sitt stall? – Dagens Nyheter 3/11 2014
Språkförsvarets styrelse: Skamligt ogenomtänkta språkpolitiska beslut i budgetpropositionen – pressmeddelande 2/11 2014
Svår framtid för svenskt fackspråk om TNC mister statsbidrag - Föreningen Examinerade språkkonsulter i svenska (Ess) 30/10 2014
Anders Svensson: Regeringen: Principsak att skrota bidraget till TNC – Språktidningens blogg 30/10 2014
Maria Schottenius: Har vi fått vandaler i regeringskansliet? – Dagens Nyheter 30/10 2014
Börje Höglander: Nu ska svenskundervisningen också slopas! – Höglanders konstblogg 29/10 2014
Andreas Åkerlund: Svenskundervisningen i utlandet – bloggen "Pekpinnar" 29/10 2014
Institutet för de inhemska språken: Vården av svenskt fackspråk hotad – domänförlust för de nationella språken också i Finland – 29/10 2014
Eva Sahlström: Bister språklig budget - egen blogg 29/10 2014
TNC mister statsbidrag – Vård av svenskt fackspråk hotad – pressmeddelande från Terminologicentrum 29/10 2014
Bodil Zalesky: Ännu är det inte för sent att vända om - egen blogg 29/10 2014
Svenskan försvinner i utlandet – Svenska Dagbladet/TT 28/10 2014
Ingrid Herbert: Svenskt terminologiarbete är hotat - bloggen "Pratbubblor" 28/10 2014
Bo Löfvendahl: Svenskundervisningen i utlandet nästa offer i budgeten – Svenska Dagbladet 28/10 2014
Lotten Bergman: Alla vi som älskar TNC är fly förbannade! – www.lotten.se 28/10 2014
Olle Wästberg: "Ändra beslutet att slopa stöd till svenskundervisning"  –   Dagens Nyheter 28/10 2014

Det pågår två namninsamlingar på nätet mot dessa förslag. Den ena, Terminologicentrum, TNC, mister statsbidrag,  har i skrivande stund samlat 2006 undertecknare. Den andra, Rädda svenskundervisningen i utlandet,  har samlat 919 undertecknare. Det minsta man kan göra är att underteckna dessa namninsamlingar.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)