(Brev till Helsingborgs Dagblad/Johan Malmberg)

Hej!

Skrivs numera svenska tidningstexter i USA? Ibland undrar man om de sedan blir översatta här med följden att en del engelska ord bli kvar som spillror eller minor efter ett krig? I din i övrigt intressanta text finns ett par exempel på detta.

1. ”förkärlek för episkt dramatiska twistar”   -   vad är det för fel på” vändningar”?
2. ”Är folklighet egentligen bra eller kidneypie?” Kidneypie är väl en typiskt brittisk företeelse och snarast liktydig med ”folklighet”. Fast ur transatlantisk synvikel?
3. ”En som förvisso kom från arbetarklass”   -   Thatcher kom inte alls från arbetarklass utan från lägre medelklass. I USA talar man inte om arbetarklass  och har svårt för att hantera begreppet klass.

Det fanns en tid då det ansågs viktigt att inte utestänga någon från kultursidorna. Dagens ymniga och snobbistiska användning av engelska ord pekar åt ett annat håll. Dessa få exempel – en droppe i havet – visar att det amerikanska går djupare än bara ordvalet.
 
Med engagerad hälsning
 
Bo Alvberger

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jonna Sima skrev i Aftonbladet igår bland annat:

”På IES bedrivs 50 procent av skolans undervisning på engelska. De flesta lärare är engelskspråkiga och arbetsspråket för eleverna är i praktiken engelska, inte svenska. Skolan lockar med ordning och disciplin, man har klädkod och firar anglosaxiska högtider i bästa Harry Potter-anda.

Koncernen slår upp sina skolor, ofta i groteskt rabatterade kommunala byggnader, och suger åt sig elever som kommer från hem där eftergymnasial utbildning är en självklarhet. Kvar i de kommunala skolorna blir elever från ekonomiskt och socialt svaga familjer, som ofta behöver mer stöd och resurser.

IES driver på och accelererar segregationen i den svenska skolan. Det politiskt obundna nätverket Språkförsvaret menar att de engelskspråkiga skolorna på sikt leder till skapandet av en engelsktalande samhällselit i Sverige, likt i de forna kolonierna i till exempel Afrika.”

Läs vidare här!

För övrigt utkommer Språkförsvaret snart med antologin ”Språkexperimentet i svenska skola – engelska till varje pris?”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en debattartikel i dagens Gefle Dagblad skriver Olle Käll bland annat:

"* Vi har skolor som inte lär eleverna riktig och utvecklad svenska, därför att deras affärsidé är engelska, och som utnyttjar detta trots att engelska inte är officiellt språk i Sverige. I Sverige är ju svenska viktigt att utveckla enbart för invandrare. Mer svenska alltså, men bara där…

* Vi har skolkoncerner som är börsnoterade, ger rejäl utdelning för svenska skattemedel till ägarna och som med dessa medel startar privatskolor i andra länder, till exempel engelska skolor i Spanien.

Att försöka förklara detta för lärare från andra länder är i stort sett omöjligt!"

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På nätet läser jag varje dag flera tidningar, både svenska och utländska. Det är mycket påfallande att de svenska tidningarna numera är behäftade med en stor mängd korrekturfel, inte minst i rubriker. Någon vettig språkkontroll tycks inte förekomma. Saknas resurser för sådant? Eller är det så att ingen bryr sig om det? Beror felen på slarv eller okunnighet? Detta är till förfång för alla de människor som vill lära sig korrekt svenska, t ex nyinflyttade, som är förtjänta av att få se riktig svenska i tidningar, på skyltar och reklamtryck. Är det någon annan som reagerar på kvalitetsförfallet?

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språktidningen skriver:

”I Språktidningens hundrade nummer utsåg över 100 experter de 100 största språkhändelserna i Sverige sedan 1900. Vann gjorde du-reformen, som slog igenom kring 1967, med snittbetyget 4,69 på en femgradig skala.”

Men var verkligen den s.k du-reformen den största språkhändelsen i Sverige under 1900-talet? Var inte du det vanligaste tilltalsordet framför ni på landsbygden? Jag använde i varje fall ytterst sällan ni som tilltalsord fram till 1967 och behövde inte alls någon du-reform uppifrån. De s.k experterna anlägger ett stockholmsperspektiv.

Var inte beslutet om en svensk språklag en betydligt viktigare händelse än du-reformen, eftersom beslutet visade på insikten om att svenska språket behöver värnas och att dess ställning inte alls är lika självklar längre.

Jag vill påminna om historien om orsabons konversation med kung Gustav V.

Gustav V: Säger ni inte du till alla här i Orsa?

Orsabon: Ja, utom till dig.

Om du vill rösta, gå hit!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I söndags publicerade Dagens Nyheter en annons, ”Till dig som är pappa till en tonåring/Till dig som är tonåring till en pappa”, på svenska från Oatly på mittuppslaget. Oatly har tidigare gjort sig känd för att publicera fåniga annonser på engelska, men har nu uppenbarligen bytt språk.

Observera att jag inte tar ställning till innehållet i annonsen eller Oatly som dryck.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Min sambos fuktskadade skrivarlya på Södermalm skulle tömmas, och det som inte fick plats i förråden skickades upp till vår fäbod i Älvdalen. Lördagen den 7 november kom Jordgubbsprinsen som jag hade blivit tipsad om för att det skulle vara en så förträfflig flyttfirma, vilket visade sig stämma. Det svenska namnet med en originell sammansättning som förde tankarna till Elsa Beskows bilderböcker var förstås oemotståndligt...

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Kerstin Forslund och Verf Lena Egardt är två mycket välkända och erkänt duktiga musiker i Älvdalen och runt om i landet. Nu har de gjort en skiva med nyskrivna barnlåtar. Marknaden översvämmas av sådana skivor. Men denna cd-skiva är unik och värdefull på ett sätt som de flesta andra barnskivor inte kommer i närheten.

Verf Lena Egardt, till vänster, skålar i bubbel vid det kylslagna skivsläppet i Älvdalen på lördagen.

Låtarna och musiken har de båda ”snickrat ihop” tillsammans och de är enligt min mening mycket bra på flera olika sätt. Låtarna är medryckande och lockar till att dansa och sjunga med och det är ju syftet med de flesta barnskivor.

Men denna skiva är unik i och med att alla texterna till de nyskrivna melodierna är på älvdalska, det unika och hotade språk som talas i Älvdalen, norra Dalarna.

Utan tvekan kommer denna skiva att få stor betydelse i den mångåriga och allt mer framgångsrika kampen för att rädda det hotade språket från utdöende. Och den som fortfarande hävdar att älvdalska är en dialekt kan ju sätta sig och lyssna på skivan eller på Spotify där den också kommer att finnas.

Mest nytta för språket kommer den att göra på förskolor och skolor i Älvdalen, där den också, självklart kommer att finnas. Där kommer den att hjälpa både älvdalsktalande och svensktalande barn att komma närmare det unika språket i Älvdalen och få en positiv inställning till det.

De två musikerna hoppas att skivan bidrar till att språket kan överleva och det är också anledningen till att de gjorde skivan som nu kommer att finnas till försäljning i Älvdalen. Den kommer också att finnas på ulumdalska.se. Föreningen Ulum Dalska har tillsammans med Dalapop finansierat skivan och den grammatiska bearbetningen har Gunnar Nyström i Uppsala, ”världens kunnigaste när det gäller älvdalskan”, stått för.

Björn Rehnström

Bild: Lena o Kerstin Tråy Trai

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)