Black Friday och Black Week får mig att se rött. Hur kommer det sig att dessa engelska beteckningar, som för tankarna till den skrämmande och från USA importerade halloween, används i Sverige där svenska är det officiella språket? Hur kommer det sig att det är okej med dessa storkommersiella företeelser i coronatider men inte med allmänna sammankomster med över åtta personer? Ja, det finns många frågetecken i dagens Sverige.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Hela artikeln ligger just nu bakom en betalmur på SvD:s webbplats)

”KULTURDEBATT | Sveriges ledande forskningstidskrift om svenska språket hotas av strypta bidrag. Anledning: artiklarna är skrivna på svenska och inte på engelska. Varför bedriver Vetenskapsrådet utrotningsaktioner mot svenskan, undrar Olle Josephson.

Sverige har en språklag. ”Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas” lyder paragraf sex. Aldrig offentligt ifrågasatt, men i praktiken saboterad av flera myndigheter. Ett litet men talande exempel är hur Vetenskapsrådet nu motarbetar att svenska språket används för forskning om svenska språket.

Närmare bestämt har Vetenskapsrådet i höst brutit mångårig praxis och vägrat utgivningsstöd till tidskriften Språk och stil. Tidskriften, som kommer ut en gång om året som en bok om 250–300 sidor, är ledande inom forskningen om samtida svenska, gärna i praktiskt bruk. ”

Vad vill Vetenskapsrådet? Ska forskning om svenska hädanefter bedrivas på engelska?!?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Häromdagen när jag var på väg från jobbet med tunnelbanan fastnade min blick på en skylt med följande text:

”Rätt lån

eller 

lätt rån.

[- - -]

Pruta utan att prata.”

Så fyndigt! Vilket fantastiskt språk svenska är!

Christina Johansson 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Hon skriver inledningsvis i artikeln ”Internationella Engelska Skolans marknadsföring”:

Det här är ett inlägg som jag har funderat länge på. Det handlar om Internationella Engelska Skolan och deras marknadsföring som i flera avseenden är missvisande. Jag kommer i det här inlägget plocka sönder några av de ”sanningar” som de är duktiga på att förmedla. Internationella Engelska Skolan gör inget fel, problemet är att vår lagstiftning tillåter det här affärsupplägget. Vår skolmarknad är oreglerad vilket har lett fram till den här situationen. Jag använder IES som exempel för att påvisa ett systemfel.

Internationella Engelska Skolan brukar omnämna sig själva som Sveriges bästa skolor, de har cirka 28.000 elever och över 200.000 elever i kö.  En fråga vi måste ställa oss då är, är det ett mått på hög kvalité? Har en skola hög kvalité bara för att många elever går där? ”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

CajsaStina Åkerström - Du

Söndagens svenskspråkiga dikt

Du - och ingenting annat.

Livet är bara en viskning.

Tiden har stannat.

Du, du - ingenting annat.

Erik Blomberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Enligt gårdagens Helsingborgs Dagblad/TT har Internationella Engelska Skolan (IES) nu sålts vidare:

”Rapporten blev den sista för koncernen som börsnoterat bolag. Storägaren Peutinger lade tidigare under hösten ett bud på bolaget och ansökte i förra veckan om avnotering från Stockholmsbörsen, vilket Nasdaq Stockholm godkände på fredagen.”

Dessutom redovisade koncernen en förlust före skatt på en miljon kronor för första kvartalet. Motsvarande kvartal i fjol var vinsten före skatt 21 miljoner kronor.

Elever (och deras föräldrar) som söker sig till IES och andra friskolor väljer bort andra elever, föregivet mindre studiemotiverade elever. Man ska inte ens gå i samma skola. Tidigare när skolan var statlig skedde den indirekta sorteringen till gymnasiet enbart via betygsmeriter och intresseinriktning. Dessutom använder IES och andra friskolor glädjebetyg som konkurrensmedel (för vilket exempelvis IES har kritiserats). Lärarbehörigheten i IES är lägre än i kommunala skolor liksom lärartätheten; genomsnittslönen för lärare är lägre än inom kommunala skolor. Varför skulle ”världens bästa lärare”, som IES säger sig ha, ha löner kring eller under genomsnittet för svenska lärare? Om IES skulle bli ensam herre på täppan i en svensk kommun, skulle IES få samma problem som vilken kommunal skola som helst. Det är därför som det också har funnits oenighet inom IES om expansionstakten.

IES och andra friskolors vinst uppstår genom skolpengen per elev minus kostnaden per elev, och därför kan IES heller inte ha kostsamma elever. IES måste till varje pris hålla nere kostnaderna. Detta har gjort det möjligt för IES att löpande göra stora vinster. Vinsten har finansierat inköp av sex privatskolor (observera inte skattefinansierade friskolor!) i Spanien och en i Storbritannien. Grundaren Barbara Bergström hann sälja IES för 691 miljoner kronor 2014 till ett amerikanskt riskkapitalbolag, och nu har det alltså skett en vidareförsäljning. Allt detta har finansierats av skattemedel. När Barbara Bergström sålde IES, såg hon till att skaffa sig en minoritetspost i företaget för att säkerställa att ”hennes vision” levde vidare. Det framgår inte om hon gjort så den här gången också. Om företag säljs vidare till rikskapitalbolag på det här sättet, är risken stor att den siste köparen är en riktigt usel köpare.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

C-G Pernbring har förstås fullkomligt rätt! Svenska ska, naturligtvis, ha en särställning som undervisningsspråk i svensk grund- och gymnasieskola. Även på högskolenivå måste svenskan vara fullt gångbar.

Det är rent bisarrt att det idag är möjligt att likställa ett annat språk med svenska, officiellt huvudspråk i Sverige sedan 2009, i rollen som undervisningsspråk. Dessutom går det rakt emot språklagens skrivelse om att skattefinansierad verksamhet har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Skolan är i allra högsta grad skattefinansierad!

Extra märkligt blir det när ett språk som dessutom inte har någon officiell status i landet, engelska, likställs med svenska. I praktiken är dessutom engelskan vid språkbytesskolorna överordnad svenskan genom att:

1.       Arbetsspråket vid skolorna är engelska.

2.       Alla lärare inte behärskar svenska.

3.       En majoritet av informationen i skolornas lokaler är engelskspråkig och/eller att den engelskspråkiga informationen står före den svenska.

4.       Det inte undervisas till hälften på svenska i samtliga ämnen, utöver de rena språkämnena.

Genom de upplevelser jag har haft genom åren samt de berättelser som jag har fått mig till livs från ett flertal personer och oberoende av varandra, tillsammans med min egen upplevelse vid ett enstaka besök vid en s.k tvåspråkig skola (svenska-engelska), så drar jag slutsatsen att svenskan i praktiken definitivt är underordnad engelskan vid dessa skolor. De är inte tvåspråkiga i ordets rätta bemärkelse!

Vid mitt enda besök talades definitivt mer engelska än svenska i korridorerna, såväl mellan lärare, som mellan elever och lärare men även elever emellan. Jag har vidare fått berättat för mig att elever, uppmuntrats men i vissa fall även blivit direkt tillsagda av lärare att tala engelska även på rasterna. (Jämför detta med det rabalder, där meningarna förvisso går rejält isär, som har blivit kring att tornedalsfinska barn förr i tiden påstås ha varit förbjudna att tala sitt modersmål under skoltid). Om detta stämmer, så var det naturligtvis inte i sin ordning att förbjuda de tornedalskfinska barnen att tala sitt språk. Detsamma gäller dock även svenskspråkiga barn idag!

Vidare har jag till och med hört äldre elever raljera över att ”de har glömt de svenska benämningarna inom exempelvis kemi” och inte visat någon större ånger över det. Tvärtom! Lägg därtill ett flertal personer som berättat att de inte har fått undervisning på svenska i de ämnen som det påstås att de ska ha det i. Priset tas, förstås, av friskolan Dibber ”International” i Sollentuna i år ! Varsågoda att söka på nätet ni som vill veta mer om denna ”tvåspråkiga” skola och på vilket sätt den startade sin verksamhet. Är ovan beskrivna typ av verksamhet vad våra gemensamma samhällsresurser (skattemedel) ska gå till? Jag anser inte de utan anser istället att det är fullständigt uppåt vägarna att den tillåts!

Bara det faktum att inget annat land har lika generösa regler vad gäller friskolor i allmänhet och så kallade internationella dito i synnerhet, säger allt! Det är dags att sätta P  för den språkliga och kulturella suicidpolitiken även i Sverige.

Både för att uppnå språklagens intentioner samt att förbättra integrationen måste skolans primära fokus vara att lära samtliga elever fullgod svenska. Det uppnår vi naturligtvis bäst genom undervisning på svenska.  Ja! Det viktigaste för alla invånare i Sverige är och måste vara att behärska svenska. Det är alltså svenskan som behöver stärkas i svensk skola, inte engelska!

Engelskan klarar sig utmärkt utan språkbytesskolor, både i kraft av att vara ett obligatoriskt kärnämne men även genom att svenska elever tillhör världstoppen även vid traditionell undervisning.

Jag håller fullständigt med Per-Åke Lindblom i hans kommentar till föregående nätdagboksinlägg om de egentliga anledningarna till språkbytesskolornas ”framgångar”. Med de fördelar som dessa skolor har haft från början samt med tiden har tillskansat sig i kombination  med deras gränstänjande, så vore det snarare en bedrift att inte lyckas så bra som de gör – eller i alla fall påstår sig göra!

Till skillnad från C-G Pernbring så nöjer jag mig inte med att svenskan ska vara undervisningsspråk vid en majoritet av tiden i skolan. Det ska vara det enda undervisningsspråket i svensk grund- och gymnasieskola och oavsett finansieringsform, verksamhet på officiella minoritetsspråk samt rena språkämnen undantagna. På högskolenivå ska svenskan vara fullt parallellt gångbar med engelskan.

Så slår vi vakt om svenskan inom utbildningen!

Per-Owe Albinsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)