Söndagens svenskspråkiga sång

Martin Stensö - Hårt regn

Söndagens svenskspråkiga dikt

 

Talet (skriven 2020)

Kära medborgare, mänskligheten kan snart vara utrotad,

och det börjar med att yttrandefriheten står hotad.

Så innan böcker bränns på bål

vill jag använda min kulspetsnål

till att förmedla följande information

om vad som skett och sker runt om i vår värld, inkluderat vår nation:

Kära medborgare, vi är en del utav ett krig, som inkluderar världens alla länder.

Med skärmar har vi bränt sönder vår syn, och ser nu inte klart på det som händer.

Vår motståndare kallas corona, hon är ett virus som sakta kväver oss.

Hon är kronan på vårt verk, hon är vårt sista bloss.

Vi som trott att varje fiende är av synligt slag,

kämpar nu mot något som står över varje rikes lag.

Utan att någon reagerat har vi fråntagits strejkrätt och möjlighet att demonstrera.

De som samlas i större grupper kommer polisen att arrestera.

Internet ska censureras, det är för sent att protestera – vi har skrivit fram vår egen undergång.

Det har inte skett under någon typ av tvång –

Frivilligt har vi underkastat oss en elit,

i utbyte mot förhoppning om att få betalning för vårt slit.

Vi har förslavats för att utnyttjas i ett stort maskineri.

Innebörden av en demokrati, och vad det betyder att vara fri,

försvinner i det tysta, i ett ordlöst samtycke

till att Kungahusen behåller vartenda litet smycke,

som ensamt hade kunnat finansiera vård av alla sjuka.

Men inför överheten vi stillsamt fortsätter att huka.

Kära medborgare, det här kriget är för de rika,

alla andra får ge vika.

Vi är en del utav ett utrotningsprogram,

där de som står lägst i rang äntligen får komma fram:

Underklassen börjar plötsligt hyllas

när den nya världen ska förgyllas.

Förändring ska smygas fram diskret, helst genom distraktion

– Kära medborgare, det är därför vi har television.

Matas människan tillräckligt länge med rubriker

om sådant som avviker,

så blir det plötsligt helt naturligt att munskydd hör till modet.

Och nu börjar vi som inte somnat sakta akta oss för ordet...

Kära medborgare, det presenteras att den som har sin egen teori

kring orsakerna bakom denna pandemi, riskerar fängelse för landsförräderi.

Medan myndigheter ropar ”distansering!”, ”isolering!”,

skapar vi ytterligare polarisering och en än tydligare kategorisering:

De som sprider smittan, och de som frivilligt låser in sig i hemmets trygga bur.

Allt medan vi sakta men säkert närmar oss en diktatur.

Kära medborgare, vi kan bli fråntagna allt som vi kan sakna,

därför är dags att vakna.

Finns det en framtid efter detta?

Finns det större hopp när färre munnar finns att mätta?

Eller kommer vi, när alla hjältar är döda,

se varandra som vår föda?

I I-länder är vi naiva,

förblindade av att äntligen få vara kreativa.

De utan ”samhällsnyttigt” arbete får sitta stilla på sin kammare.

Ständig tillgång till mediebruset tycker man är en skonsammare

strategi att förlama redan fogligt folk,

än att plötsligt hugga dem i ryggen, med en coronasmittad dolk.

I U-länder bryter gästarbetare mot reglerna och vandrar nu från städerna i grupp.

De utgör en mycket sorglig trupp av de som inte ens hade valet att ge upp.

De har varken vatten eller bröd,

men det kommer sägas att viruset var anledningen till deras död.

Inga andra dödsorsaker än corona-relaterade

finns rapporterade.

Men det finns ett land utan siffror på sin lista...

Övriga världens döda får en droppe ingraverad på sin kista.

Mänskligheten i slutet enad –

atmosfären renad, fram till massbränning av kroppar åter gör den förorenad.

Men detta ligger i framtiden,

när vi slutat räkna varje avliden.

Det har just offentliggjorts att luftföroreningar är avgörande för dödligheten,

och att Folkhälsomyndigheten

använder sig av spårning via mobiltelefoner – Google och Apple har nu ingått i en pakt,

och får tillsammans ännu större makt.

Ständigt övervakade

har vi snart glömt hur hemligheter smakade.

Vad utspelar sig egentligen bakom skärmarnas kuliss –

är det slaget om rättigheter till den nya världens skiss?

Inför öppen ridå

kommer vi inte att få svar på

varför flyktingar, skjutningar, klimatförändringar och sexuella trakasserier ur vårt medvetande försvunnit.

Vi får nöja oss med rubriken att Moder Jord sig flera lager ozon plötsligt återvunnit.

Men vad gör väl det, när hela mänskligheten hotas att utrotas –

av ett virus och en sjukdom från vilken vetenskapliga rapporter säger att man kan botas.

Människor ligger snart döda på gatorna.

Kroppar äts av råttor och av skatorna.

De som trott att corona var positivt för djuren,

ändrar uppfattning när lammet blir våldtaget av tjuren.

Världen över får flera fångar nåd,

oavsett vad för dåd

de begått,

och vad för straff de fått.

Någon dömd för brott mot mänskligheten, släpps av ”humanitära skäl”.

Man kan inte längre skilja mellan ve och väl.

Kvinnorättsaktivister,

konstnärer, journalister

och regim- och religionsutmanare

hålls fortsatt fångna, och de står nu helt utan försvarare.

För att uttrycka det klarare: deras fall kommer att avslutas utan rättegång.

De avrättas allihop, på en och samma gång.

Högre spädbarns- och mödradödlighet: vården kan inte prioritera dem i tid av pandemi.

Vissa får dock överleva, men endast för att vi,

alltså människan som ras,

behöver växa långsamt in i den nya fas

som vi nu står inför.

Det är för att ha råd med detta samhällsprojekt som så många äldre dör.

Barn som föds tas omedelbart från modern, för att läggas i kuvös.

Mamman blir nervös.

Så nervös att hon blir het, och det leder till feberutslag,

vid mätning av hennes temperatur – en åtgärd som är lag.

Hon isoleras efter att ha konstaterats smittad av corona,

viruset som skapats för att utplåna.

Modern skriker att hon gör vad som helst för att få träffa sitt barn.

”Då stannar du här tills vidare och spinner här ditt garn”,

säger doktorn, som är klädd i skyddsdräkt och visir.

Alla ord uteblir.

Doktorn låser dörren och två nya dödsfall registreras –

han är en av de läkare som på detta tillvägagångssätt just nu specialiseras.

Den största riskgruppen är de ännu icke födda.

De som ligger i sin mammas mage, eller finns strödda

ut i sädesleder hos de män som ännu är fertila.

De som inte förvarat det mobila

allt för nära, och låtit spermier strålas sönder av telefonen i sin ficka.

Plötsligt blir det åter viktigt om man är pojke eller flicka.

Jorden behöver från människan få vila.

Det är därför de som föds numer är sterila.

De barn som återbördas till den värld vi har idag och som en liten stund består,

gör det med Vaccinet injicerat i det sår

som kallats naveln, men som nu får byta namn till Epicentrum

för ett nytt Homo Connectum.

Kära medborgare, det är de överlevande som berättar historien.

Vi har möjlighet att börja om igen.

I ordet upphör aldrig det som hänt att existera,

men vi måste acceptera att vi står inför en ny era.

Framtiden vet vi ännu inget om, men vi kan ta oss igenom denna strid,

som vi redan nu kallar för ”en förlorad tid”.

Kära medborgare, när det fria ordet tas ur bruk

blir hela mänskligheten sjuk.

När allt vi säger börjar bandas,

blir det plötsligt svårt att andas.

Men ännu har vi rätt till ordet, och genom det så finns det hopp

om att för detta krig slutgiltigt sätta stopp.

Kära medborgare, ja, vi har ordet kvar.

Viss om att varje fråga har ett svar,

ska den som undrar när detta krig tar slut,

nu veta att freden kommer när vi ur vår instängdhet hittat ut.

Om vi öppnar våra ögon kan vi se

att allt som vi kan tänka, det kan ske.

Bortom denna smittohärd, döljer sig en helt ny värld och den världen tillhör alla.

Detta skräckscenario kan falla;

För om vår fiende kan kliva över alla skydd och murar,

kan vi riva ned stängslet till våra egna burar.

Förutsatt att språk är hopp, förstås,

är yttrandefriheten det sista som lämnar oss.

Amanda Ekberg

(Denn nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)