I åratal har det stört mig att uttrycken ”be om ursäkt” och ”be om förlåtelse” inte alltid (läs: numera sällan eller aldrig) konstrueras på ett korrekt och, enligt min mening, meningsfullt sätt. Om jag begår en oförrätt mot någon, så ska jag be någon/vederbörande om ursäkt eller förlåtelse (att ”be om ursäkt till vederbörande” är galllimatias).

Idag pryds den inledande artikeln på DN DEBATT av rubriken ”Svenska staten måste be om ursäkt till tornedalingar” i stället för den korrekta ”Svenska staten måste be tornedalingar m.fl om ursäkt  (och om möjligt förlåtelse) – både för missgärningar och för underlåtelsesynder”.

Vad är det för dagissvenska som tillåts urholka ett korrekt språkbruk till den milda grad? Gör offren för statens missgärningar ynnesten att använda ett korrekt språk!

Bengt Lidal

Stockholm

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Internationella Engelska Skolans (IES) företrädare brukar hävda att IES rekryterar ”världens bästa lärare” eller ”de bästa lärarna från världen och Sverige” – ordvalet kan variera. Finns det någon som helst anledning att tro på detta självskryt?

I en nyhetsartikel på SVT Nyheter Småland den 13/11 heter det:

”Från fackligt håll inom IES får vi uppgifter om att de utländska lärarna har lägre ingångslön än de med svensk legitimation. Men enligt IES beror eventuella löneskillnader mellan svenska och utländska lärare på att många utländska lärare är nyutexaminerade (min fetstil).”

Detta är ett mycket avslöjande svar. Hur kan nyexaminerade utländska lärare överhuvudtaget kunna kvalificera sig som ”världens bästa lärare”? En nyexaminerad lärare är i bästa fall entusiastisk och ambitiös, men ju fler lektioner man har bakom sig, desto mer erfaren blir man. Man vet helt enkelt vilka lektionsupplägg som ”går hem” och lär sig hur man ska ”ta” eleverna. Till sist kanske man uppnår samma ”totala inre säkerhet” som min lärarkollega på Torsbergsskolan i Bollnäs 1984, vars enda lektionsförberedelse enligt egen utsago bestod i att han kontrollerade ”att gylfen var knäppt”, innan han gick in i klassrummet.

Om nu IES anställer världens bästa lärare, varför har de i så fall inte världens bästa löner? Faktum är att de inte ens har Sveriges bästa löner utan tvärtom ligger IES lärare under genomsnittet för lärarna vid de kommunala skolorna. Dessutom har de engelskspråkiga lärarna vid IES lägre löner än de svenskspråkiga på samma skola. Hur kan det komma sig att världens bästa lärare nöjer sig med löner under genomsnittslöner för lärare i Sverige? Vet de inte sitt eget bästa?

Jag kan förstå att unga engelskspråkiga nyexaminerade lärare kan söka sig till engelskspråkiga friskolor i Sverige, speciellt om de kommer från länder med sämre relativt löneläge än Sverige som Sydafrika och Indien. Jag kan också förstå om de vill komma ut i världen eller av ren nyfikenhet. Men det är inte säkert att lärare i USA, Kanada, Storbritannien, Irland, Australien och Nya Zeeland har ett sämre relativt löneläge än i Sverige. Det tål att undersökas.

De flesta lärarkollegor som jag har känt under mina 25 år som yrkesverksam lärare har velat ha så hög lön som möjligt; det enda undantaget är de som hellre föredragit ett lättundervisat elevmaterial än högre lön. Påståendet att nyexaminerade engelskspråkiga lärare skulle vara ”världens bästa lärare” är helt befängt och värdigt skolpolitiska kvacksalvare.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)