”Det är svårt att i dag förklara exakt hur epokgörande och banbrytande Pugh lät där och då. 1969 gjorde ingen pop eller rock på svenska, det ansågs larvigt. Så kom Pugh och vände och vred på det lite kärva svenska språket och skapade ett idiom som svängde. Eller som han säger i kommande självbiografin »Från Stora Gatan 51 till Hog Farm«: ’Jag tyckte svenskan passade mej. Det var en enorm ocean med ord som kunde berätta om sånt som fanns i mina drömmar och i min närhet.’ Några år senare kunde ingen förstå att man inte alltid sjungit pop på svenska. Pugh förebådade Ulf Lundell, Plura Jonsson, Joakim Thåström, Jakob Hellman, Håkan Hellström, Annika Norlin; han står som förgrundsfigur för dem alla.”

Citerat från ”När svensk pop fick sitt eget språk”.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Pugh Rogefeldt - Snart kommer det en vind

Söndagens svenskspråkiga dikt

Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -

vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Edith Södergran

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)