Siljan News rapporterar inledningsvis:

”1984 bildades föreningen Ulum Dalska för att rädda det älvdalska språket. Nu har det gått 39 år, men bit för bit närmar sig den livaktiga föreningen sitt mål, att få älvdalska erkänd som ett eget språk.

— Det tar tid att vända en atlantångare, säger Björn Rehnström som varit en av de drivande under den 39 år långa resan.

Björn satt vid ett bord på måndagen och log och det hade han all anledning att göra.

— Nu har vi tagit ett rejält kliv mot målet att få älvdalskan accepterad som ett eget språk.

— Finns nog ingen annan dialekt som tryckt på språkfrågan så mycket som just älvdalskan, säger Ida Karkiainen (S), som är ordförande i KU och som tillsammans med 14 kollegor tillbringade två dagar i Älvdalen.

Orsaken till Björns glädje är att alla de politiker som under åren gjort tummen ned för älvdalskan status som eget språk, nu ersatts av nya och betydligt mer positiva politiker i konstitutionsutskottet, KU. Under söndagen och måndagen valde tio av de femton ledamöterna att på en ledig dag besöka Älvdalen och få kunskap om vad de envisa älvdalsborna kämpat för så länge.

— Vi hanterar lagstiftningen kopplat till de här frågorna och älvdalskan är en fråga som uppmärksammats mycket i både riksdagsdebatter och motioner. Nu är det en ny mandatperiod och då kändes det som ett läge att åka hit, säger Ida.”

Det är naturligtvis fel att kalla älvdalskan en dialekt; det är ett eget språk och Ulum Dalska kämpar just för att det ska erkännas som ett sådant. Den lämpligaste termen i detta sammanhang är språkvarietet – inte dialekt.

Läs vidare här!

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)