Jag sorterar material ur mitt privata arkiv. Vad ska slängas, vad sparas? Här finns inte bara egenproducerat utan också sådant som jag själv inte är upphovsmannen till, som andra har skrivit till mig eller som jag har ärvt, också sådant som jag har klippt och klistrat in. Eftersom detta är skriven text, faller det språkliga och stilistiska genast i ögonen.

Några brev från en kusin till min far, ställda till dennes broder, vid mitten av 1930-talet:

Grabben är hemmansägarson, har just gått ut folkskolan och skaffar sig ingen fortsatt utbildning. Han tar över marken och hemmanet (som egentligen inte är mycket mer än ett torp). Han har inte varit vidare boksynt, alltid arbetat med händerna. Det yrkeskunnande han använt sig av har varit traderat, inte förvärvat. Han arbetade under hela sitt liv i skogen och i ladugården, i åkerlyckorna och svinstian, inte med papper och penna. Ibland sköt han vilt och anrättade detta.

Och så finner jag brev, av denne trettonåring. Skrivna med en vårdad, för att inte säga vacker handstil, med rundade bokstäver, alla i samma höjd, med sammanhållna ordgrupper, satskommatering. Han vet, när han ska använda verbens pluralformer; han kan skilja mellan subjekts- och objektspronomina (de/dem); alltid fullständiga satser, med subjekt och predikat; genomgående rättstavat. Nej, han gammalstavar inte, han skriver – drivet –som han har lärt sig.

Så fascinerande! Denne man, som jag kände och umgicks med, så länge han levde (till 2009), talade alltid dialekt (nordöstskånsk), det kunde ta en tid, innan man hade avkodat allt han sade, men han skrev – också upp i åren – på oklanderlig rikssvenska, och han förvanskade inte sin handstil, där ingenting gick att missförstå. Detta blev en del av hans natur. Han skrev aldrig för tryck, enbart för privat kommunikation.

Jo, visst kommer jag att bevara och arkivera dessa brev! De är samtids- eller kanske snarare dåtidsdokumentation. De handlar om en bondson, som hade ordet i sin makt – han diktade också visor att sjungas i familjekretsen. Men han framträdde inte i offentligheten, han gjorde ingen karriär. Som trettonåring födde han upp kaniner. Han var ordentligheten och vänligheten själv.

Jag föreställer mig, att denne min faders kusin Bertil Jönsson, från Örkened, född 1921, måste ha varit en idealisk språkvårdare – och detta bara genom sin egen språkliga praktik. Han skrev inte som han talade, och han talade inte heller som han skrev. Han förmådde hålla dessa bägge funktioner i sär. Hur svårt kan detta vara i vårt nutida genomkommunicerade, överutbildade samhälle?

Troligen har hans exempel fått den indirekta konsekvensen, att jag så gott som var dag i min handskrivna journal försöker leva upp till hans språk- och stilnivå. Förvisso: allt måste vara förståeligt och bör vara en fröjd för ögat. Så enkelt självklart.

Anders Björnsson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Göran

13 april 2023 16:30

Fråga en genomsnittlig språkpolis. De brukar tro att man ska tala som man skriver.

 

Annika

13 april 2023 21:34

Det är verkligen intressant och roligt att läsa om brevet som skrivits från en 13-åring till en storebror för mer än 80 år sedan. Jag har själv tänkt på att gamla släktingar med kort utbildning skrivit fina brev till syskon eller föräldrar och jag läser de gamla breven med andakt. Det finns i mina gömmor ett brev som skrevs 1937 av en då 12-årig moster till mig. Hon var på besök hos en äldre syster några dagar och skrev brev hem till sina föräldrar och en yngre bror.

Trots att de flesta av mina släktingar inte gick mer än folkskolan skrev de ibland brev och några finns finns bevarade. Folkskolan förr var bara fem år barnen lärde sig att skriva, läsa och räkna bra ändå. Ett av de bevarade breven har en morbror till min mormor skrivit till en syster 1876. Han var i Newcastle och arbetade. Brevskrivaren var född 1846.

Ett annat brev har min mormors morfar skrivit. Han var född 1816. Hur många år som han gick i skolan vet jag inte men han gick i skolan långt innan det fanns någon folkskolestadga. Han skrev ett långt brev till sin dotter efter att ett barnbarn dött 1887. Brevet är skrivet med fin handstil men språket skiljer sig förstås en del från hur man skrDet är verkligen intressant och roligt att läsa om brevet som skrivits från en 13-åring till en storebror för mer än 80 år sedan. Jag har själv tänkt på att gamla släktingar med kort utbildning skrivit fina brev till syskon eller föräldrar och jag läser de gamla breven med andakt. Det finns i mina gömmor ett brev som skrevs 1937 av en då 12-årig moster till mig. Hon var på besök hos en äldre syster några dagar och skrev brev hem till sina föräldrar och en yngre bror.

Trots att de flesta av mina släktingar inte gick mer än folkskolan skrev de ibland brev och några finns finns bevarade. Folkskolan förr var bara fem år barnen lärde sig att skriva, läsa och räkna bra ändå. Ett av de bevarade breven har en morbror till min mormor skrivit till en syster 1876. Han var i Newcastle och arbetade. Brevskrivaren var född 1846.

Ett annat brev har min mormors morfar skrivit. Han var född 1816. Hur många år som han gick i skolan vet jag inte men han gick i skolan långt innan det fanns någon folkskolestadga. Han skrev ett långt brev till sin dotter efter att ett barnbarn dött 1887. Brevet är skrivet med fin handstil men språket skiljer sig förstås en del från hur man skrev bara något decennium senare.

Synd att dagens barn inte lär sig att skriva vare sig för hand eller med tangenter. Det lär inte finnas några sms eller mejl kvar om en 50 år. Kontakta mig om ni vill se något av mina gamla släktingars brev. Jag kan nog skanna dem och få dem i jpg-format.

Annikaev bara något decennium senare.

Synd att dagens barn inte lär sig att skriva vare sig för hand eller med tangenter. Det lär inte finnas några sms eller mejl kvar om en 50 år. Kontakta mig om ni vill se något av mina gamla släktingars brev. Jag kan nog skanna dem och få dem i jpg-format.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den chilenska nättidningen Tarpán uppmärksammade älvdalskan den 6 maj. Det heter inledningsvis:   ”Älvdalskan (övdalsk på älvdalska, älvdalska på svenska) talas i Älvdalen i Dalarna av cirka 2500 personer. Språket är särskilt intressant för...

(Denna text har publicerats tidigare, men kan fungera som en påminnelse till de svenska kandidaterna i det kommande valet till EU-parlamentet. Vilket språk tänker de tala i EU-parlamentet, svenska eller engelska? Man måste komma ihåg att intresserade...

Kunskapen om att det unika älvdalska språket finns och inte erkänns av den svenska staten sprider sig med raketfart över världen.   Nyligen inbjöds föreningen Ulum Dalska, som kämpar för detta avancerade och vackra språkets överlevnad av universi...

Växjö kommun har smyckat omgivningarna runt Växjösjön mitt i staden med fina konstverk, vilket är lovvärt. Om konstverket ”Pissed Elin” står följande att läsa på en sten bredvid:   ”Pissed Elin är konstnären Sara Möllers tolknin...

Söndagens svenskspråkiga sång   Anna-Lena Löfgren - Pröva dina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Sagan om humlan   Det är tidigt på morgonen. Solen har ställt sitt tält i en skogsbacke, och du går dit. Ser du våren, s...