...frågar jag mig hur staten har kunnat skapa en arena som låter fullt skattefinansierade och koloniala språkbytesskolor, som "Internationella" (De är inte internationella utan ensidigt anglosaxiska) engelska skolan, förstöra det svenska språket hos eleverna och dessutom göra stora vinster - Som skeppas till obskyra ägare utomlands.

Hål i huvudet!

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till Nätverket Språkförsvaret) 

Angående insändaren "Lägg inte ned Europaforum!" av de f. d europaparlamentarikerna Cecilia Malmström (L) och Olle Schmidt (L), NSK/KB den 30/12-2022: 

Jag håller helt och hållet med Malmström och Schmidt att det mer eller mindre är en katastrof att lägga ned Europaforum i Hässleholm.Varför har inte Hässleholms kommun möjligheter att genomföra och ekonomiskt stödja detta viktiga och intressanta EU-projekt? Dessutom har Sverige EU-ordförandeskapet under första halvåret (våren) i år, 2023. Euroforum passar därför perfekt i tid.

Det är också viktigt att medborgarna i medlemsländerna generellt får bättre information och kunskap om arbetet i Unionen nere i Bryssel och Strasbourg. Jag har vid några tillfällen under åren haft möjlighet att besöka Europaforum i Hässleholm. Ett mycket intressant och givande Forum! Undertecknad har i alla fall alltid varit mycket nöjd med detta arrangemang.

Vi behöver verkligen i dessa tider en bredare diskussion och debatt om EU- samarbetet i dagens Sverige och i övriga Europa. De svenska medierna inriktar sina nyhetssändningar idag nästan helt på amerikanska/brittiska nyheter. Detta gäller även inom dagens underhållningsindustri. På bio och i tv visas nästan uteslutande amerikanska och brittiska produktioner. (Och ändå är Storbritannien efter Brexit inte längre medlem i EU).

Därför är exempelvis Europaforum i Hässleholm en bra motvikt mot allt amerikanskt/brittiskt i medierna och i samhället. Tydligen saknas det bara cirka en miljon kronor för att rädda detta viktiga EU-arrangemang, Euroforum, kvar i Hässleholm? Är det verkligen inte möjligt att snabbt samla in dessa pengar? Finns det inga sponsorer eller fonder i detta viktiga EU- sammanhang?

Sammanfattningsvis: Det vore väldigt olyckligt att i år, 2023, lägga ned Europaforum i Hässleholm. I detta perspektiv är väl ändå cirka 1 miljon kronor marginellt ("peanuts") i sammanhanget?

C-G Pernbring

(Insändaren publicerades den 12/1 i Norra Skåne och Kristianstadsbladet-NSK/KB)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

20 december 2022 10:37

(Rubrik och ingress är hämtad från Sydsvenskan – artikeln ligger bakom en betalmur)

”Över 20 personer har valt att lämna Internationella engelska skolan i Landskrona det senaste året. Många i protest mot rektorns ledarstil. Kritik tystas ner och källor efterforskas, enligt uppgifter till tidningen.

Rektor Alma Fazlic medger att det har varit ett besvärligt år med utbrett missnöje. Men hon anser att problemen redan fanns när hon tillträdde.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Jonna Sima på Aftonbladet skriver:

”Språket utvecklas med tiden, i en globaliserad värld där vi är på internet en stor del av dygnet är det knappast underligt att svenskan förändras.

Men frågan är om vi inte snart når gränsen till utplåning.

Det menar i alla fall en rad språkliga högdjur på Expressens debattsida i ett upprop undertecknat av 236 personer, däribland Svenska Akademiens Peter Englund, professor Sven-Eric Liedman och språkvårdaren Catharina Grünbaum.

De uttrycker en oro för att svenskan allt mer förlorar status gentemot engelskan.

Och då baserar de inte det på ett besök på Joe & The Juice.

Udden riktas mot det svenska skolsystemet, som inte bara är extremt med sina aktiebolag och vinstuttag. Vi är också unika med att inte kräva att skolor har det gemensamma språket - svenska – som bas för skolan.”

Därmed har de största dagstidningarna i Sverige som Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter antingen publicerat det öppna brevet, eller hänvisat till det som Göteborgs-Posten och nu Aftonbladet. Återstår Sydsvenska Dagbladet, som ännu tiger still.

För övrigt har Bohusläningen som tolfte dagstidning publicerat Språkförsvarets öppna brev. Detta skedde den 2 januari.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Svenskar brukar i allmänhet beskrivas som ett ödmjukt folk. Att inte skryta är en av de främsta svenska dygderna. Jantelagen må vara ett norskt ”påfund” men den är lika stark i Sverige som i Norge.

Skenet kan bedra. Det är socialt oacceptabelt att skryta, men vi svenskar är generellt sett duktiga på att överskatta vår förmåga. Inte minst när det kommer till att prata engelska. Språkdocenten Lars Melin har kallat det för en svensk ”livslögn”, att vi skulle vara nästan lika bra på engelska som på svenska.

Harmlöst kan tyckas. Men livslögnen att vi lika gärna kan gå över till engelska i Sverige kan få förödande konsekvenser – för svenskan. I ett upprop på SvD:s kultursida skriver representanter för Språkförsvaret, en organisation som bland annat består av lärare och ledamöter i Svenska Akademien, att svenskans svaga ställning i skolan riskerar att bli ett demokratiproblem. Inte sällan lyfts det faktum att många barn till invandrare inte lär sig svenska ordentligt – och det är ett enormt problem – men det är inte lika ofta som engelskans dominans diskuteras.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språk kommer och går, en del lever vidare, andra förträngs av invaderande trupper, inget förblir opåverkat.

I V.S Naipauls (Nobelpris i litteratur 2001) bok Bland de rättrogna finns ett kapitel om utvecklingen i Indonesien med rubriken INTRÅNG. I första avsnittet, ÖVERGREPP, säjer Naipaul på resa i Indonesien (omkring 1980) bland annat att ”Holländarna hade haft makten här i över tre hundra år. Men av det holländska språket syntes inga spår… Det var japanerna som vid ockupationen av Indonesien 1942 utplånade det holländska språket. De befallde att alla holländska skyltar skulle tas ner eller målas över, och efter tre hundra år försvann holländskan över en natt.”

Förvisso var också holländskan ett kolonialspråk som påtvingats indonesierna på 1600-talet, men övergreppen är relevanta för dagens engelskspråkiga intrång i många länders nationalspråk. Japanernas agerande i Indonesien var helt i linje med deras krigsstrategi  för Sydostasien. ”Övergrepp” är ett bra ord för beskrivning av förändringen. Numera talar man indonesiska i Indonesien och huvudstaden heter Jakarta—inte Batavia som före den japanska ockupationen. Ordet Jakarta lär stamma från sanskrit och betyda ”Segerns stad”. Det är väl värt att notera!

Lars Nordberg

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Tack Johan Gulliver för en intressant insändare om morning coat/dress eller jackett. Jag håller med dig. Det var ju givetvis svårt att skilja på de olika stilarna och typerna i tv-sändningen.

Jag utgick bara från språket. Morning coat/dress översätts normalt till jackett på svenska.

Men givetvis valde kommentator Camilla Lundberg det engelska ordet för jackett. Allting ska ju snart i dagens Sverige anges på engelska, eller hur? Varför? Trots att Nyårskonserten i Wien sändes från ett tyskspråkigt land. Varför då inte ange klädseln på tyska eller på svenska istället? I tyskspråkiga länder används både jackett och det amerikanska ordet cutaway.

Ja, vad är då skillnaden mellan de olika jackettstilarna, namnen och typerna? Kanske ändå en fråga för modeexperterna?

C-G Pernbring

(Insändaren publicerades också i Göteborgs-Posten 15/1 2023)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Till Språkspalten, SvD

Jag är en mycket okunnig människa och borde därför inte lägga mig i.

Men jag har alltid intresserat mig för språk och läser regelbundet språkspalten. Alltså läste jag också med intresse Mikael Parkvalls krönika om inlåning av ord och uttryck.

Den artikel i DN som han utgår från har jag inte kommit åt, så den kan jag inte ha någon åsikt om.

Jag borde inte yttra mig alls i det här ämnet, eftersom jag inte är vetenskapsman, men jag kom att tänka på ett par saker som jag vill skriva ner. Varken Mikael Parkvall eller någon annan behöver bry sig om dem.

För det första behöver det inte vara låneorden per se (!) som stör. Det som är ledsamt är att befintliga ord blir bortglömda, att yngre generationer aldrig blir bekanta med dem, och att de så småningom blir betraktade som ålderdomliga, trots att de kanske skulle vara fullt användbara och träffande. För många år sedan skulle jag skaffa mig ett Cambridge Certificate of Proficiency. Jag gick en förberedande kurs hos Folkuniversitet och vi hade en infödd anglofon lärare som behärskade svenska. Jag minns, att han under en fikapaus sade ungefär så här: svenskan har vackra, underbara ord och uttryck – men ni använder dem inte!

Nej, det är just det. Ord blir bortglömda, förmodligen delvis på grund av att låneord tar över. Att hålla ett stort ordförråd levande tycker jag är en tillgång. Men det är väl just den uppfattningen som är att betrakta som känslopjunk.

För det andra tänker jag på att vissa ord kanske inte egentligen är låneord, men att ord som redan finns i svenskan (utan att vara inhemska) får en ny innebörd, antagligen därför att en engelsk innebörd slår ut den svenska. Några exempel är karaktär, adressera, daterad, lyfta och lämna.

Förresten är ju engelskan själv ett blandspråk, fullt av rötter och inslag från keltiska, skandinaviska, latin, franska och amerikanska urinvånares språk. (Det kan man inhämta i Jan Svartviks intressanta bok Engelska: öspråk, världsspråk, trendspråk.)

Jag tog med spänning itu med de nio ord som användes för hundra år sedan. Till min skam tog jag fel på två av dem. Nummer 9, som handlade om sport, tog jag fel på. Sport är jag nämligen inte intresserad av, men jag tvekade mellan det rätta och ett som var fel. Mitt andra misstag var nummer 7, som jag förväxlade med den danska innebörden av ordet bevillning.

Pinsamt.

Anders Schærström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)