Detta är en replik på Malin Riises debattartikel i Norrtelje Tidning den 1 mars.  Men NT:s redaktör ansåg att publiceringen av denna replik skulle ge en slagsida i Språkförsvarets favör, om den publicerades: ”Jag tror att det kommer att framstå som mindre neutralt om vi gör avsteg från våran princip om inlägg, replik och svar på replik. Dessutom tror jag att det är lagom för våra läsare (för den här gången) med den rätt omfattande debatt som varit. Inlägg med liknande budskap som ert har ju dessutom publicerats av skribenten Pernbring.”  

Språkförsvaret är en organisation som verkar för sitt eget avskaffande. Vi hoppas att en genomlysning av den självkolonisering som pågår inom snart sagt alla delar av vårt samhälle ska leda till ett uppvaknande och att vi alla förstår vikten av svenskan som ett samhällsbärande och sammanhållande språk. Men så långt har vi dessvärre inte kommit.

Språkförsvaret slösar ingen tid på att motverka flerspråkighet, tvärtom är det ett av de tre ben vi står på, tillsammans med mellannordisk språkförståelse. Vi är internationella i betydelsen att vi ser att varje språk har ett egenvärde och sitt sätt att se på världen med sina egna erfarenheter och kunskaper. Engelskan är ett av dessa språk, men långt ifrån det enda. Våra medlemmar är i många fall flerspråkiga med tolkar, författare, översättare på många språk. 

Vi kan givetvis skriva under på att vi önskar att alla elever i våra skolor ska ha studiero, tillgång till bibliotek och en trygg skolmiljö. Hur kan någon vettig människa önska något annat?

Malin Riise säger att svenskämnet är högt prioriterat. Redan där måste man reflektera. Det är det betygsgrundande ämnet svenska som hon värnar om. Inte språket och kulturen i allmänhet. Att eleverna upplever engelska som det viktiga och det riktiga språket framgår med all tydlighet inom IES, medan svenska bara är ett av flera skolämnen. Det är också så engelska framställs i före detta kolonier runt världen; I Tanzania, Kenya, Malawi, Guyana för att bara nämna några exempel där de inhemska språken undervisas som ett slags alibi, ursäkt och en del av det gamla och lite löjliga från förr.

Svenska ungdomar ligger i topp i internationella jämförelser när det handlar om kunskaper i engelska bland icke-modersmålstalare. Detta gäller oavsett IES eller kommunala skolor. Där befinner vi oss samtidigt som vi rasar i PISA-undersökningar när det gäller kunskapsnivåer i allmänhet.

Vi kan konstatera att kunskaper i andra språk än engelska är sämre än tidigare och att svenska ungdomar har stora svårigheter att förstå både danska och norska (grannspråk uppmuntras både av EU och nordiska ministerrådet) kanske beroende på svaga kunskaper också bland svensklärare. Antalet elever som läser tyska, franska, spanska mer än på ett försöksstadium går också rakt ned. Där tappar flerspråkigheten.

Vi kan enas om att studiero och trygghet är viktigt för alla studerande. Måste det ske på ett främmande språk? Måste svenska elever skolas in i en anglo-amerikansk värld med andra kulturella referenser? Malin Riise visar tyvärr en inställning som är vanlig också bland lärare i svenska när hon inte ser den flod som sköljer över språket. När eleverna blandar in svenska ord i sina engelska framställningar korrigeras det och påpekas med all rätta. Men när deras svenska genomsköljs av engelska får det sällan ens ett påpekande utan hanteras som en del av en naturlig ”utveckling.” Men ackulturation är inte utveckling. Att stärka det egna språket ser vi som en naturlig utveckling i Ukraina och bland uigurer och kurder, men tycks vara blinda på hemmaplan när vi utsätts.

Malin Riise kan gärna ta del av Språkförsvarets böcker, skrivna av både svenskar och människor med annan kulturell bakgrund: Svenskan, ett språk att äga, älska och ärva, Guld i strupen- rötter och relationer till svenska språket, eller vår senaste där hennes så högt prisade IES blir belyst  Språkbytesexperimentet i svensk skola.

Arne Rubensson

Språkförsvaret

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)