INSÄNDARE. En ”dom”-reform skulle hota svenskt kulturarv och avskärma oss från andra nordiska språk och även finlandssvenska. Bevara ”de” och ”dem” i skriftspråket, skriver arkivarien och språkvetaren Anders Hedman.

Språkrådets nya chef Lena Lund Palicki anser att vi bör slopa skillnaden mellan ”de” och ”dem” i skriven svenska. Jag känner inte till hennes bevekelsegrunder, men när ”språkvårdare” tidigare drivit frågan har argumenten varit (1) att svenska skolbarn har svårt att lära sig skillnaden mellan ordets objekts- och subjektsform och (2) att de flesta i talspråk använder ”dom” för både objekt och subjekt.

Det första argumentet är svagt eftersom barn uppenbarligen kan lära sig betydligt mer komplicerade saker än att skilja mellan ”de” och ”dem”. Om viljan finns är det inte svårt att förklara denna grammatiska regel.

Om barnen sedan inte lyssnar får man fundera över vad det har för orsaker i stället för att ändra etablerade skriftnormer. Vi som växte upp på 1970- och 80-talen behövde inte ens plugga in regeln. Eftersom vi ständigt hade text på papper framför ögonen fick vi mycket av känslan för grammatiken gratis. Kanske borde vi förmå barnen att titta upp från mobilerna och ner i en och annan bok igen?

Det andra argumentet är ännu sämre och visar på Språkrådets hemmablinda provinsialism. Det är inte alls så att ”alla” svensk­språkiga säger ”dom”. Dels finns skillnaden i tal mellan de och dem kvar i traditionella dialekter i Sverige, dels hos svenskspråkiga i Finland.

Mycket förståeligt har tanken på att slopa ”de” och ”dem” i skrift väckt harm hos finlandssvenskar. Till exempel är Jannika Lassus, lektor i svenska vid Helsingfors universitet, mycket kritisk till idén i en intervju i Hufvudstadsbladet den 7 mars.

Ett ytterligare argument mot tanken på att slopa ”de” och ”dem” är att det skulle det fjärma oss ännu mer från våra nordiska grannländers språkbruk, vilka som bekant har kvar skillnaden mellan ”de” och ”dem” i både tal och skrift. I andra sammanhang brukar språkvårdare peka på vikten av att upprätthålla den gemensamma nordiska språkförståelsen, men nu vill man införa en reform som försvårar för svenskar att förstå norska och danska.

Skulle vi ändra skriftspråket efter en språklig egenhet som inte ens alla svenskspråkiga har lagt sig till med skulle vi göra oss kulturellt urarva. Exempelvis skulle följande vers av Stagnelius bli obegriplig för kommande generationer:

”Paradisets månskensnätter,
Edens blomsterkrönta slätter,
ljusets änglar i det höga -
aldrig skådar dem ditt öga.”

Anders Hedman, 

arkivarie och litteraturvetare

(Insändaren publicerades i Dagens Nyheter den 13 mars – här med skribentens tillåtelse)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Det är ytterst anmärkningsvärt att den nya chefen för Språkrådet, Lena Lind Palicki, förespråkar att det personliga pronomenet ”de” i subjektsform och ”dem” i objektsform ska ersättas med ”dom” i subjekts- och objektsform. Denna viktiga distinktion ska förstås inte tas bort utan bibehållas. En chef för Språkrådet borde inte bidra till språklig förflackning utan till språklig fördjupning.

Bra att författaren Björn Ranelid i Aftonbladet (2023-03-12) rasar mot Palickis planerade språkreform som han kallar ”enfaldig” och ”en eftergift för de okunniga och obildade”! Han anser att om man gör den ena eftergiften efter den andra blir det ett barbari. Han tänker aldrig skriva ”dom”. Det tänker jag inte heller göra. En dom-reform är en dum reform. Vi ska värna vår vackra, svenska språkskatt och inte hemfalla åt nyspråk som vingklipper tanken.

Christina Johansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Du vill stoppa experimenten i svensk skola säger du.

Vad är då den koloniala undervisning på ett främmande och i landet icke-officiellt språk, engelska, som pågår i allt större omfattning i svensk grund- och gymnasieskola om inte ett experiment, Lotta Edholm?

Språkförsvarare

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)