Jag hörde den iransk-kurdiske författaren och poeten Zanyar Adami med ”Tankar för dagen” i P1 i morse. Hans inlägg bar titeln ”Förlåt oss mamma” och är en mycket välformulerad upplevelse av mänsklighetens tillkortakommanden i en obehagligt antropocentrisk Värld.

Jag slogs inte bara av det högeligen relevanta innehållet utan också av Adamis eleganta språkbehandling. Han har uppenbarligen tillägnat sig ett brett ordförråd på svenska som han använder med nästan ”ranelidska” rytmer, ordkombinationer och egenartade rimflätningar. Hans modersmål är inte svenska, men han behärskar språkets fulla bredd mycket bättre än många med svenska som modersmål. Möjligen känns hans utläggningar ibland en aning krystade - för oss som inte är vidare vana vid språklig böjlighet och uppfinningsrikedom.

Jag bifogar hans fyra minuter långa inlägg. Det är uppfriskande—både i sak och i underfundig språkbehandling. Och utan ett enda invasivt ord! Det visar det svenska språkets styrka, det som vi måste fortsätta att försvara.

Lars Nordberg

(Denna n'ädagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Aftonbladet intervjuade igår Björn Ranelid, författare och tidigare mottagare av Språkförsvarets hederspris:

”Den kände författaren Björn Ranelid rasar mot den föreslagna språkreformen, som han kallar en ’eftergift för de okunniga och obildade’.

– Jag dömer ut den totalt, denna enfaldiga och obildade reform. Fullkomligt obarmhärtigt dömer jag ut den.

Han förklarar att det inte är för att vara elak, utan att det handlar om att värna den svenska språkskatten.

– Men jag förstod att det skulle komma. Det är så tråkigt att det blir så här. Gör man den ena eftergiften efter den andra blir det ett barbari, fortsätter han.

– Jag kommer aldrig någonsin att skriva ’dom’.”

Personligen gör jag samma utfästelse som Björn Ranelid: Jag kommer aldrig att skriva”dom”.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Filippa Mannerheim kommenterar i ett annat twitterinlägg:

"Framtidsspanaren Troed Troedssons styrelseuppdrag i Thorengruppen genererar intäkter på 298 tusen kronor. Mannen åker runt och berättar att det är onödigt att lära barn läsa. Givetvis är han anlitad av Skolverket då han av dem anses vara 'tankeväckande'. Stabilt det här, hörrni."

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

En italiensk esperantist förklarar i en intervju på Italofonia:

"En gång i tiden betecknade begreppet 'lingua franca' de förenklade blandspråk som uppstod i  kontaktområden, särskilt genom handel, mellan olika kulturer, och i Medelhavsområdet fanns det ett lingua franca som i huvudsak byggde på italienska och spanska ord, blandat med arabiska och turkiska ord.

I dag är det dock engelskan som presenteras som hela världens lingua franca, men engelskan är de dominerande nationernas naturliga språk, och när det sägs att den har ersatt latinet, som under medeltiden och modern tid var det internationella kulturspråket, bortser man från att påpeka att latinet var ett förmedlande idiom som inte var någons modersmål, och som därför innebar att alla utgick från lika villkor. Jämförelsen bör därför göras med kejsartidens latin som infördes i de länder som erövrades och underkuvades av Roms expansion.

Rekonstruktionen av Babels torn med hjälp av engelska är därför en lösning som inte alls är neutral. Om vi går från praxis till etiska lösningar skulle esperantoprojektet definitivt vara mer rättvist och bekvämt för personer, som inte talar engelska. Esperanto är inte ett ’etniskt’ språk, som Luigi Fraccaroli, ordförande för FEI (Federazione Esperantista Italiana), säger. Vad är det då?"

Texten har översatts från italienska.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)