Erik Helmerson skriver i Dagens Nyheter idag bland annat:

”Debatten om en ’dom-reform’ rasar vidare. Det är för svårt för svenskarna att skilja på ’de’ och ’dem’, så vi gör ett Alexanderhugg och låter alla skriva ’dom’. Problemet löst.

Tur att vi resonerar annorlunda om trafiken: ’Många minns inte vem som ska ha företräde i rondeller, så låt folk göra som de vill.’"

Erik Helmerson skriver vidare:

”Det märkliga är varför det blivit så här. Varför förväntas dagens unga inte klara det som var självklart för en generation sedan och som fortfarande är det i andra länder – som att skilja på ’de’ och ’dem’ eller att läsa en klassiker? Och varför ger vi bara upp, rycker på axlarna och säger att jahapp, då får vi sänka ribban?

Kan det vara så att barnen inte blir smartare än vi gör dem?

Allt hänger ihop. Bottenplattan stavas läsning. Om samhället inte bryr sig om att lära barnen läsa, ordentligt, från ung ålder, riskerar deras bristande förmåga att förstå och uttrycka sig i skrift följa dem genom livet.

Och ribban kommer fortsätta att sänkas, språket bli fattigare, torftigare. Måste vi verkligen ha alla dessa olika stavningar av sje-ljudet som ingen människa kan hålla reda på? Särskrivningar? Ja, eftersom så många använder dem måste de godkännas. Inte behöver vi både lj- och dj-stavningar när de ändå låter likadant!

Den där skenbart välvilliga uppgivenheten. Jag begriper den inte.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)