”Nätverket Klarspråk i Norden har en tradition sedan 1998 av att arrangera nordiska konferenser om klarspråksfrågor. Nätverket består av fem språkinstitutioner i de fem nordiska nationalstaterna: Dansk Sprognævn (DK), Kotimaisten kielten keskus / Institutet för de inhemska språken (FI), Árni Magnússon-institutet för isländska studier (IS), Språkrådet (NO), och Institutet för språk och folkminnen (SE). Den här gången är Island huvudarrangör för konferensen. Ett lokalt team har etablerats, vars medlemmar representerar olika ansvarsområden som sysslar med klarspråk i isländsk kontext.”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Peter Kadhammar gisslade svengelskan i en artikel, De som svänger sig med svengelska ord är provinsiella dumskallar, i Aftonbladet den 26/5 2021. Han avslutade artikeln med följande rader:

”Författaren Arthur Koestler berättar i en av sina böcker om en man som varje gång han rökte opium hörde en mening som innehöll hela universums hemlighet. En gång lyckades han klottra ner meningen. När han vaknade ur ruset läste han:

Bananen är stor men dess skal är större.

Så är det med svengelskan som förpestar vårt samhälle. De som använder den tror att de vidgar världen men de gör den mindre, tafattare och intellektuellt torftigare.

Och de stänger ute stora delar av befolkningen, de som faktiskt inte kan engelska och som därför avstår från att köpa boken, se filmen eller vad det nu kan vara.

Dumheten går alltid hand i hand med den provinsiella fåfängan."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den föreställningen bemöter Sara Lövestam i en artikel i Svenska Dagbladet idag:

”’Det är lite svårare för mig att uttrycka mig på svenska’, säger min amerikanska vän, ’för vi har så många fler ord på engelska. På svenska är det bara bra, toppen, bra, men på engelska har vi great, excellent, splendid och så vidare.’

Hon försöker inte verka överlägsen – detta är en ödmjuk person som älskar det svenska språket. Men, förklarar hon, många svenskar har sagt detta till henne. De beklagar att hon behöver lära sig det ordfattiga språket svenska, när hon kommer från ett så rikt språk.

Det är inte första gången jag hör denna faktoid. Den tycks betraktas som en etablerad faktauppgift, som alltid anförs som ett argument för att engelskan skulle vara ett mer uttrycksfullt språk som man ibland måste ta till för att svenskan inte ’räcker’."

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Flerspråkighet är en gåva, och den som benämner ett språk som sitt eget utöver modersmålet har fördelar i livet – tack vare det extra språkets goda rykte. Dr Anja Leist-Villis förklarar i en intervju med Die Zeit att flerspråkighetens framgång är kopplad till språkens prestige. Engelska, franska, spanska och mandarin är högt värderade, säger Leist-Villis, men inte turkiska, arabiska eller albanska. Fördomar mot människor från ett annat land hänger samman med sympati för deras språk. Fördelen med ett andra språk, oavsett vilket, finns alltid. Mervärdet kommer från det faktum att ett barn under språkinlärningen lär sig, som av en slump, att det finns andra språk än de som finns runt omkring mig.

Dessutom understöds den barnsliga nyfikenheten av att man kan prata med vänner från andra länder. Därför är det viktigt att erbjuda barn möjligheten till flerspråkighet så tidigt som möjligt: "Små barn lär sig språk omedvetet, intuitivt. Det är verkligen ett mirakel, eftersom de redan tillämpar grammatiska regler, även om de enligt sin kognitiva utveckling ännu inte kan abstrahera." I det fortsatta livet visar det sig att flerspråkighet inte existerar i isolerade, konkret åtskilda former, enligt Leist-Villis: "Inom en person är språken i kontakt med varandra, de blandas och kompletterar varandra. Detta kan väl observeras i flerspråkiga personers kommunikation sinsemellan: Människor växlar fram och tillbaka mellan språken, språken blandas. Det är flerspråkighet i praktiken.”

Texten är en sammanfattning av en artikel i Die Zeit, som ligger bakom en betalmur.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

”Det är svårt att i dag förklara exakt hur epokgörande och banbrytande Pugh lät där och då. 1969 gjorde ingen pop eller rock på svenska, det ansågs larvigt. Så kom Pugh och vände och vred på det lite kärva svenska språket och skapade ett idiom som svängde. Eller som han säger i kommande självbiografin »Från Stora Gatan 51 till Hog Farm«: ’Jag tyckte svenskan passade mej. Det var en enorm ocean med ord som kunde berätta om sånt som fanns i mina drömmar och i min närhet.’ Några år senare kunde ingen förstå att man inte alltid sjungit pop på svenska. Pugh förebådade Ulf Lundell, Plura Jonsson, Joakim Thåström, Jakob Hellman, Håkan Hellström, Annika Norlin; han står som förgrundsfigur för dem alla.”

Citerat från ”När svensk pop fick sitt eget språk”.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Pugh Rogefeldt - Snart kommer det en vind

Söndagens svenskspråkiga dikt

Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -

vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

Edith Södergran

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Internationella Engelska Skolan utlovar sina elever att de kommer att uppnå "total inner security" i fråga om att behärska det engelska språket.

Men förutsätter inte detta att personalen först har uppnått denna "totala inre säkerhet"?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 ”Edholm: Skolpengar ska inte hamna i elevers fickor

Skolpengar till kommunerna ska gå till undervisning, inte 'ner i elevernas fickor'. Det säger skolminister Lotta Edholm (L) till SVT med anledning av att skolor i Vilhelmina och Storuman erbjuder sig att betala 750 kronor i månaden om eleverna väljer skolorna.

– Annars är risken stor att man urholkar undervisningen. Att man till slut får anställa färre lärare eller till exempel ha sämre tillgång till böcker, säger Edholm.

Experter har uttryckt att tillvägagångssättet är juridiskt tveksamt och Edholm säger att tiden får utvisa om det behövs politiska åtgärder. ”

Skolministern borde ägna sin uppmärksamhet åt de verkliga kamelerna, de engelskspråkiga friskolor, som inte bara har enormt stora fickor för skolpengen utan även undergräver svenska språkets faktiska ställning i Sverige.

Observatör

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)