Språkförsvarare sedan start

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ingen kan väl ha missat den videohälsning på engelska som Ulf Kristersson spelade in inför det franska presidentparets statsbesök i Sverige. Det han sa i sitt försök till skämtande har blivit omstritt och kritiserat av många i medierna. Han ville på ett lättsamt sätt peka på vad som är typiskt svenskt, men själv tycker jag att det som är mest typiskt svenskt i det han sa inte är vad ha sa, utan hur han sa det, alltså på engelska. Att alla kontakter med utlandet ska ske på engelska, där har vi något typiskt svenskt. Att Kristersson höll tal på svenska i vid besöket var naturligtvis för att det användes tolk, något som knappast var hans val, utan Macrons. Själv hade han nog gärna använt engelska istället, för att verka mer ”internationell”. I Mariestads-Tidningen finns denna insiktsfulla ledare – Läs den! Det är så sant och tänkvärt, vartenda ord som står där. Tyvärr tror jag att det är alltför få i ledande kretsar som läser och begrundar vad där står.

För övrigt noterade jag att Macron själv i sitt tack till sina svenska värdar, publicerat på X, har valt att låta någon medarbetare se till att meddelandet står på svenska. Visst, det är lättare att göra i skrift än att själv tala in något på främmande språk, men han hade ju lika gärna kunna göra som Kristersson och hans folk och slentrianmässigt använt engelska – han vet ju att hans värdar, liksom de flesta svenskar, förstår engelska. Macron själv gjorde förresten ansträngningen att tala tyska vid ett besök i Tyskland nyligen, framgår av länken ovan. Så kanske kan man se hans språkval i tacket som en liten markering mot Kristerssons språkval...

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)