Erik Helmersson skrev i Dagens Nyheter igår:

”Språktidningens test visar att det inte behövs någon ’dom-reform’. Man kan misstänka att debatten drivs av en skara aktivister som vill resa ett monument över sig själva – språkets motsvarighet till kommunpolitiker som bygger en padelhall på en medeltida kyrka.

Debatten om de, dem eller dom går vidare. En artikel i senaste numret av Språktidningen redovisar resultatet av ett prov i svenska. Rubriken lyder ’Så enkelt är inte valet mellan de och dem’. Själv drog jag en helt annan slutsats: Oj, är det så många som klarar det?

Resultatet i Språktidningens enkät är att fler än 80 procent svarar rätt på ’de’ eller ’dem’ i vanliga, enkla meningar. Otroligt glädjande, ju! Här har man fått intrycket att merparten svenskar är komplett oförmögna att begripa detta; vi famlar i grammatiskt beckmörker, med en pistol mot tinningen kan vi till nöds tvingas att chansa: ’Eeh… DEM gick på bio?’ PANG!

Det är på senare år som debatten tagit riktig fart, med ilsken frenesi i alla större tidningar: Borde svenskan skippa de/dem och helt gå över till ’dom’?

I den svåraste meningen i Språktidningens enkät, ”De/dem följde vi hem” svarar bara 44 procent rätt (”dem”). Det är förstås trist och ett underbetyg för den svenska skolan. Men ’en ansenlig mängd gör fel när man konstruerar en svårighet’ är knappast ett starkt argument för att ändra grundläggande språkregler och göra svenskan ännu simplare och fulare.

Att vissa har problem med en regel kan ju snarare ses som tecken på att inlärningen borde förbättras. Var/vart är en annan vanlig svårighet i svenskan, liksom särskrivningar. Ska vi bara kapitulera? Varför i så fall inte skriva ’dåm’, om vi nu i högre grad ska låta talspråket styra hur vi skriver?”

Läs vidare här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)