Måste berätta om en osannolik TV-upplevelse och program på tyska TV-kanalen ARD den 23/2. Programmet sändes mellan kl. 20.15- 0. 15. Troligtvis hade  programmet blivit "förbjudet"(?) på svensk TV och i svenska medier? Varför? 

Jo, antagligen för att artisterna sjöng på italienska och tyska i programmet. Vad hände då igår kväll? Det var otroligt! Jag trodde faktiskt jag drömde. Men fru Ingrid var vittne och kan bekräfta det. Vi kollade på den stora, fantastiska och påkostade "Opernball" 2024 från Semperoperan i Dresden. Den arrangeras varje år i februari. (Wien har förövrigt en liknande "Opernball" varje år även i februari). Mycket fin och elegant dans och musik med klassiskt och operainslag.

Kända operasångare från Tyskland och Europa framträdde. (Inga svenska emellertid!) Den sista timmen  av programmet blev lite modernare och då ägnades det istället åt schlager-/popmusik. 

Den tysk-italienske sångaren Giovanni Zarrella (verksam i Tyskland), med band, sjöng och presenterade många kända italienska/tyska låtar i programmet. Det blev verkligen en EU-kväll. De flesta sångerna sjöngs nämligen på italienska och några på tyska av Zarrella. Det vill säga inga sånger på engelska, för ovanlighetens/omväxlings skull. Vad säger ni? Otroligt och ovanligt, men sant!

Vad skönt att för en gångs skull höra klassiska italienska och klassiska tyska schlager-/poplåtar på TV! Så positivt att ha tillgång till europeiska-/EU kanaler på TV. Kan tilläggas att programmet textades både på italienska och tyska.

Vi hörs, Ciao, Ciao Volare!

C-G Pernbring

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Söndagens svenskspråkiga sång

Cornelis Vreeswijk - Cecilia Lind 

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ett gammalt bergtroll

Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.

På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trivsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.

Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.

Det andra småbyket viker

och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!

Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss,
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.

Jag ville klapp’na och kyss’na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg’na och vyss’na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!

Och i en säck vill jag stopp’na
och ta’na med hem till julmat,
och sen så äter jag opp’na,
fint lagad på guldfat.

Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.

Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp’na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.

Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt drumla hem nu, hum, hum!

Gustaf Fröding

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)