Söndagens svenskspråkiga sång

Olle Adolphson - Goggles

Söndagens svenskspråkiga dikt

Ett år

Solen ger dag och natt lika stort utrymme.

Björkarnas kala kvistar skiftar svagt lila.

Humlorna gläds åt sälgens små pälsklädda ungar.

Tussilagon speglar solens varma strålar.

Träd och buskar börjar klä upp sig i grönt.

Snart slår alla slumrande knoppar ut.

Ljuset råder över mörkret, inga stjärnor syns blinka.

Jag blir upprymd av ljuset och slits samtidigt sönder av det.

Björkarna har en skirt grön ny klänning.

Granarna har lappat sin gamla.

Blommor, insekter, fåglar och fyrfota djur har brådska.

Allt levande måste ta vara på varje minut av värme och ljus.

Så inträder ett årstidernas ingenmansland.

Fågelungar blir flygga. Trädens grönska tappar sin lyster.

Sommartriangeln bådar om stjärnornas återkomst.

Naturen har sakta börjat sin nedförsbacke.

I nedförsbacken mognar frukten, dags att skörda.

Solen drar sig tillbaka och ger plats för mörkret.

Himlen är full av stjärnor, Orion har ibland sitt svärd med sig.

Fullmånen hjälper solen att sprida ljus.

Skuggorna är långa hela dagen.

Veden i spisen värmer gott.

Mörkret läker min sönderslitna själ.

Det kravlösa mörkret sluter sig runt mig.

Ljusstakarna i fönstren är ett språk grannar emellan.

Ett språk som förmedlar en välgångshälsning.

På morgonen anar jag ett rosa skimmer över bergen i norr.

I öster finns en antydan till soluppgång.

Vårvintern är här.

Annika Rullgård

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)